Småskurar och eftersvettningar

Puh!!! Ännu en arbetsvecka har - ja, i princip - sprungit iväg. En bra vecka, en vecka med mycket skratt och leenden. Som jag har berättat så var vi uppe i centrala Värmland och besökte en bondgård och det tror jag faktiskt blir vårterminens höjdare. Sälen i all ära, men bondgården vinner... Helheten framför delarna.

Idag har vi haft innebandymatch mot eleverna. H.M. fick göra ett sent inhopp som målvakt. Jag hade tänkt att strunta i det och bara kolla på. Jag är ju skör som en vandrande pinne och förra årets innebandymatch förstörde halva golfsäsongen. (Stukad tumme.) Och vi ska inte tala om mitt halvt fungerande vänsterknä. Men på grund av ryggskada hos en ordinarie så fick man snällt dra på sig träningskläderna. Lärarna vann med 6-3. Hehe... Grämer mig dock lite över att jag släppte in tre mål. Men, men... Eleverna var inte för bittra över förlusten, utan var otroligt goda förlorare. Samtidigt som de hade otroligt kul åt mina lumpabrillor som brukar åka på vid dessa tillfällen.

Efter innebandymatchen gick faktiskt en annan och förärade Nautilus med ett besök. Ibland kan man överraska sig själv. Det roligaste var nog att man inte blev så förbenat trött som man brukar bli. Kanske är det så att man börjar bygga upp en kondition. På tal om kondition så är jag anmäld till Karlstad Stadslopp. Huga. En kollega tog chansen i ett obevakat ögonblick och övertalade mig att skriva på anmälningstalongen. Det var nog löftet om fest efteråt som fick mig att skriva på. Men kommer jag att springa? Med mitt kassa vänsterknä... Ja, känner jag mig själv rätt så kommer jag att jogga på. Där styrka och förstånd inte finns, där tar viljan vid. Kommer antagligen att halta hela helgen, men jag ger mig fan på att jag ska fixa det. Det är ju bara en mil.

Betraktelse: Jag har frågat mig det tidigare och jag frågar mig det igen. Varför vill man att allt ska gå fort egentligen? Tiden alltså. För varje dag, timme, minut så närmar jag mig 40. Stanna tiden!!!

Vi ses.