Det kom ett mörkt litet moln inseglande över vårt jobb och en oro lägrade sig över oss. En person dyker då upp - en person vi inte träffat på länge - han säger fem ord och faran kan blåsas av. Ni behöver inte oroa er sa han. Fem vackra ord. Tack.
Som belöning for vi ut i Hammarö skärgård med Björns båt. Vädret är vackert, vinden blåser en smekande bris, sallad är inköpt på Lilla Saluhallen, kaffe och jordgubbar finns i picnickorgen. Perfekt. Vi lägger ut från en brygga vid Sommarro och H.M. sitter som ett barn i båten. Han ler och ser kollegorna le lika mycket. En vacker syn. Sen bär det iväg. Jag njuter i fulla drag och ser den vackra omgivningen glida förbi. De ståtliga kåkarna utmed Romstad - en vy som senare går över till grönska. Sommargrönska. Vi tar vägen genom Dingle kanal (tror jag den heter) och man får en känsla av Amazonas djungler. Inte för att jag varit där - men Björn har varit i Brasilien och han tycker att känslan faktiskt är likvärdig så... Plötsligt möter vi Vänern. En ståtlig sjö breder ut sig. Skönhetsfläcken i utsikten är väl Skoghallsverken - men man kan ju inte få allt. Längt borta vid horisonten ser vi, vad som det ser ut som i varje fall - två master. Men vi tror sedan att det är de nya vindkraftsverken som de bygger.
Vilken natur vi har - vilken omgivning.
Jag vill ha en båt.
Vi ses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar