Man kanske skulle...

...börja med att starta sina lektioner med ett par highfajvar och lycka-till-kramar...

Lars Ulrich släntrar fram genom spelargången och är på väg att äntra scenen på Ullevi. Han möts av en knytnäve som han boxar lätt tillbaka. Ni vet som hårda grabbar gör. Knytnäve mot knytnäve. Väl uppe möts han av en kärvänlig kram och sen är det dax för lite tjittjattande... Undrar vem han pratar med? Sin pappa? Manager? Arrangör? Jag vet inte. Men jag kommer att tänka på mitt jobb. Lärare. Tänk om jag - när jag är på gång till lektion - skulle knytnävas lite, kramas och highfajva? Hmmmm... För naturligtvis tjittjattas det. Vanligtvis om... Ja, vad som helst i princip. Frånvaro, närvaro, vab, vad man åt igår, träning idag, snygga skor... You name it. Men inget knytnävande och kramisar.

Och det är precis det Metallica är på gång att göra. Ett gig, ett kneg, ett arbete. Just i det tillfällen och med den insikten så avromantiserades hela metallgrejen för mig. "Fan!" tänkte jag, "De ska ju bara och jobba."

Lars Ulrich går fram till James Hetfield och ger honom en kram - Hetfield ser inte ut att gå in i kramen utan kollar lite runt omkring sig. Ni vet, sådär som folk kan göra när de dansar tryckare, men den ene partnern kollar samtidigt omgivningen efter någon som han/hon hellre vill dansa med. Sen avslutar Ulrich kramen med att klappa Hetfield på magen (maggen) - Hetfield kollar ner på magen och smeker den ömt.

Sen spelas "Call of the Ktulu" upp och bandet glider in på scen.

Och öppnar med "Hit the lights"...

Åh jävlar!!! Metall!!! It´s alive!!!

allas eder egen H.M.Hellberg

They ALL float down here.

Flanerade runt på IKEA idag. Min sambo, son och jag. Lite sorglöst spanade vi in både ditt och datt - plockade lite bland prylarna, gäspade lite - mådde gott helt enkelt. Jag och Olle stannade upp för en liten stund och väntade in Linda. Olle satt i vagnen och spanade och jag... Jag spanade väl också. Ni vet, sådär som man gör när man har tid och ingenstans man borde vara. Jag kollar ner på Olle och han titar på mig och storler. Och då menar jag storler. Han ser stormglad ut. Sen märker jag att han inte kollar på mig, utan på något bakom mig. Jag vänder mig om, först ser jag inte vad han kollar på... Sen hoppar jag till. En meter från mitt ansikte hänger-står-flyter-är en ballong. Fritt i luften. Den bara hänger-står-flyter-hänger där.

Tankarna springer snabbt i famnen på clownen Pennywise i Stephen Kings IT. "They ALL float down here. When you're down here with us, you'll float too!"

Och nu låter jag er fantasi gunga er in i rytmen. Tycker det blev lite kymigt att tänka på.

allas eder egen H.M.Hellberg