Stockholm den 28 oktober 2014

Detta datum kommer jag från och med nu förknippa med en i det närmaste religiös upplevelse. I samma andetag kan jag tillägga dagens datum och kalla det andligt också - den 28 oktober 2014.

Divine

Den 28 oktober 2014 fick jag för första gången höra Pearl Jams Stockholmsspelning. En spelning jag missade, men i detta nu lyssnar på och Pearl Jam tar åter upp mig på en nivå där änglar måste finnas. Jag lär se dem om jag öppnar ögonen. Men det gör jag inte. Jag njuter av "Release".

Oh, dear dad, can you see this now

I am myself, like you somehow

I'll wait up in the dark for you to speak to me

I'll open up release me, release me, release me, release me

Vi ses

På väg mot evigheten...

Försiktigt, försiktigt har jag vandrat framåt. Försiktigt, försiktigt. Det har varit tyst. Det har varit i det närmaste ljudlöst… Lågmält… Och sedan går det upp för mig. Nu är jag närmare femtio än fyrtio. Jag har fyra år kvar, sedan är jag femtio. Det är inte det att jag räds det. Att jag känner att jag inte vill – snarare tvärtom. Jag är redo. Det är helt okej, jag vill fylla femtio. Men det har gått så fort och ändå har jag gått försiktigt fram. Tyst och ljudlöst och lågmält. Försiktigt. Jag är närmare femtio än fyrtio. Hur coolt är inte det…

Vi ses.