Försiktigt, försiktigt har jag vandrat framåt. Försiktigt,
försiktigt. Det har varit tyst. Det har varit i det närmaste ljudlöst… Lågmält…
Och sedan går det upp för mig. Nu är jag närmare femtio än fyrtio. Jag har fyra
år kvar, sedan är jag femtio. Det är inte det att jag räds det. Att jag känner
att jag inte vill – snarare tvärtom. Jag är redo. Det är helt okej, jag vill
fylla femtio. Men det har gått så fort och ändå har jag gått försiktigt fram.
Tyst och ljudlöst och lågmält. Försiktigt. Jag är närmare femtio än fyrtio. Hur
coolt är inte det…
Vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar