God fortsättning

Vi ses.

En uppdatering

Pl.	Lag		Ma	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Linköpings HC		31	16	2	13	89	79	10	53
2	Frölunda Indians		32	17	2	13	85	74	11	52
3	Skellefteå AIK		32	16	2	14	96	81	15	51
4	Färjestads BK		32	15	3	14	78	71	7	50
5	Luleå HF		31	13	3	15	87	80	7	48
6			32	15	5	12	71	79	-8	48
7	HV 71		32	14	5	13	89	88	1	47
8	MODO Hockey		31	15	1	15	88	97	-9	43
9	Rögle BK		32	13	1	18	87	96	-9	43
10	Timrå IK		31	16	0	15	85	89	-4	42
11	Södertälje SK		32	12	4	16	76	85	-9	39
12	Djurgårdens IF		32	12	4	16	82	94	-12	38

Det är lika tätt i elitserietabellen som när fyra elefanter tar plats i en folka. Idag så spelade vi lika mot Modo hemma. Lite bittert, men ändå... Om man jämför med fjolåret så... Stort grattis till släkten i norr vad det gäller Luleås placering. Men som sagt - det är tätt.

Vi ses.

Vill du lära känna dina grannar?

Flytta därifrån!

Jag har observerat något riktigt intressant nu under denna tid som min flyttprocess har pågått. De människor man tidigare bara hälsat på som hastigast när man sprungit upp eller ner för trapporna då man varit på väg till jobbet eller annat - de människorna har man nu lärt känna i och med att man flyttat därifrån.

Underligt egentligen. Fast kanske så jädra typiskt svenskt. "Honom kan jag snacka med. Han flyttar ju - inga krav." Eller vad tror ni?

Vi ses.

"Jag kände att jag älskade!" som Håkan Hellström sa...

...fast tvärtom.

Att cykla till jobbet är skönt. Fridfullt och fint. Ja, om det inte vore för alla andra jämrans människor överallt. Det är mörkt och man måste sätta på dessa jämrans lampor för att synas. Lampor som man måste plocka bort när man ställer cykeln, annars kommer någon tjuv och tar dem. Fickorna fulla med lampor.

Underbar förutsättning till att sura till så här på morgonen.

Sen iväg. Blöt sadel? Jajamensan.

Sen möter man alla dessa människor. Första biten till kakan är dessa fotgängare som anser att de är själva på gatan. Mitt på vägen. Lägg sedan samtidigt till den där cyklisten som man möter och som cyklar utan ljus. Fast vad ska han med de till, även han tror att han är själv på vägen. Dessutom tror han tydligen att han syns. Jamen javisst, han har ju en svart jacka på sig. Han lyser som en dag ju...

Som grädde på moset... En bil. Han ångar på som om den ville säga till oss att: "Här kommer jag, muckar du med mig så får du ont. Ja, jag tutar väl lite, för jag ska först fram." Som avsked kör bilen igenom en vattenpöl och skvätter ner halva mig. Sur? Jag? Näääää... Förbannad? Ska tänka på saken... Japp, förbannad!

Jag känner att jag vill hojja ikapp bilen, stoppa den och säga några väl valda. Jag ser att bilen stannar, men ack han svänger. (Om du förresten undrar om han blinkade för att avisera vart han skulle, så är svaret nej.) Han sular iväg åt ett annat håll och jag, jag känner att jag måste vidare till jobbet. Sur? Nja, just då hatade jag honom/henne.

Just då kände jag att jag hatade all människor runt omkring mig.

Självupptagen? Jag?

Vi ses.