Värmen

Kommer ni ihåg den där filmen av Spike Lee? Vad hette den? Do the right thing. En film som handlade om en svart kille som arbetade som pizzabud för en italienare. Filmen skildrar den varmaste dagen i stadsdelen Brooklyn och det är så förbannat varmt att spänningen hos människorna som bor där bara stiger och stiger. En spänning och stämning som till slut exploderar i ett upplopp.

Det är nästan så att vi är där snart. I varje fall har jag så smått studerat människor (inklusive mig) och hur man reagerar i olika situationer. Jag var bl.a. nere hos cykelhandlaren idag och lämnade in hojen på 500-mila-service. Och det blev en väntan. En lååång väntan. Tyckte jag i varje fall. Föreståndaren tog hand om ett par som skulle köpa cykel och jag kom på mig själv med att störa mig på deras otroligt dumma frågor. Det är en cykel - hur svårt kan det vara. Som sagt... Tyckte jag i varje fall. Men med en snabb eftertanke insåg jag att jag var "lite" orättvis och insåg att det faktiskt var en rätt dyr cykel. Man vill ju inte köpa grisen i säcken och det är faktiskt viktigt att veta om barnstolen kan monteras på cykeln i åtanke. "Men va fan - man köper väl inte barnstolen först." tänkte jag. "Den kanske sitter på den gamla cykeln." sa mitt samvete. Jag bad tyst om ursäkt för mina arga tankar.

Sedan kom det ett äldre par. Det kändes som att mannen tittade fientligt på mig. Jag rörde på lite grann för att bevaka min plats i kön. Paret gick in i affären och det verkade som att hans rygg så åt mig att om föreståndaren kommer in i butiken så är vi först. Svetten rann utmed min rygg och jag funderade över hur jag skulle lägga upp min strategi. Då blir föreståndaren klar och kommer fram till mig. Jag förklarar vad jag behöver hjälp med och allt går jättesmidigt. Jag ber återigen om ursäkt för mina arga och varma tankar och vandrar visslande därifrån.

Slutet gott. Vilket härligt väder vi har.

Vi ses.