Jag är lite smått stressad - fasen vad jag är sen. Jag hade varit hos en kollega och tagit ett glas vin i solskenet innan det var dags att gå och det drog ut på tiden. Jag gillar inte att vara sen. Jag ska möta upp en av våra elever och en lärarkollega och jag är sen. Jag kommer runt hörnet på Sandgrund och möts av en vacker bild. Välklädda pojkar - som snart kommer att bli män. De står där i sina kostymer och de vet att de är snygga. Jag borde veta - jag har min kostym på mig och jag tycker till och med att jag är snygg. Men vackrast av allt. Alla flickor i sina balklänningar. Deras färger på klänningarna, deras håruppsättningar, deras accessoarer och deras leenden. Dessa leenden kan få vilken studentgrabb som helst på fall. Och jag tror de vet om det...
Det var också riktigt roligt att se att de blivande studenterna skötte sig riktigt bra. Inte jättefulla - utan mer av den lilla luriga sorten. Glada... Lyckliga...
Det är inte utan att man sladdar tillbaka på sin egen student. När vi stod där på Odenhallens trappa och gapade "Vi är E3, Vi är E3, E3B" för full hals. Då vi anslöt till studentkortegen (jo, Falköping hade en sån också) med vår klassis väl inslagen i wellpapp och med några kvistar nedstoppade vid halsen. Han skulle föreställa en palm nämligen. Nu undrar jag i förbigående om någon hjälpte honom ut ur kreationen när vi väl var nere på torget?
Men studentfesten då? Jag och Fazze hade bestämt oss för att hyra smoking, så vi drog iväg till Skövde och väl där så insåg vi att alla smokingar var uthyrda. Det damen kunde erbjuda var brallor som var gjorda till pygméer. Så är det när man vill ha något dagen innan. Fazze och jag tittade på varandra och skrattade. "Som vanligt då." kunde man höra i det skrattet.
Själva festen minns jag faktiskt inte så mycket av. Inte för att jag var packad som en sill utan mer för att man hade kul, men inget minnesvärt. Det jag verkligen minns var efterfesten. Då en kille kör hem mig och Fazze för att jag ska hämta lite gin (tror jag - lemongin). Morsan står i hallen och tror inte att det är sant. Men hon kollar på mig och bedömer att jag inte är för påverkad. Bara lurig. På efterfesten var det knökat. Alla var där - till och med idrottsläraren och studierektorn. Hur kul som helst. Jag tror faktiskt jag aldrig dansat så mycket sedan dess.
Nå! Gårdagen då? Så många vackra människor på samma ställe. Tyvärr så var det bara en elev från vårt program som var intresserad av att gå på balen. Men det räckte. Att se hennes glädje räckte till. När sedan klockan började gå mot halv elva var det dags för vals. H.M. bjuder upp sin (stackars) elev och vi beger oss in i dansens virvlar. Det var lite stapplande i början, då hon envisades med att föra. Men sen gick det som en... dans. När klockan var runt halv tolv var det dags för H.M. att tappa sin glassko och bege sig hemåt. Alltid lika glad...
Betraktelse: Var var Nobels rektorer? Har inte vi den demografiska profilen att tänka på?
Vi ses.
1 kommentar:
Rackars stilig på fotot. Fast du ser lite auktoritär ut. Jag blir rädd.
Skicka en kommentar