Jaha, go vänner. Nu lär man inte se mig i närheten av jobbet förrän den 20 augusti. Gud vad skönt! Det firade jag med att ta ut min nuservade cykel på en åktur. Kommungränsen åt Forshagahållet och tillbaka vore perfekt. Sagt och gjort. På med den nya Karlstad kommun-tröjan (den jag fick när jag skulle löpa Stadsloppet) och iväg. När jag cyklar norrut går det bra, riktigt bra. Det nästan känns som att cykeln längtat efter att få sträcka ut lite.
Men sen ska man hem. Det visar sig att jag har haft vind i ryggen. Alltså... Motvind hem. Jag svär och blir sur. Inte ens solgasset gör mig glad. Sen händer det. Jag är riktigt trött och jag kämpar mig förbi Edsgatan och när det är cirka 5 km kvar så känner jag att bakhjulet beter sig konstigt. Jag hoppar av och ser problemet. Punktering. Det var bara att gå resterande bit. Fem jävla kilometer. Jag går direkt till cykelhandlaren - som jag börjar bli tjenis med - pekar på bakhjulet. Han säger: "Kom förbi imorgon."
Vi ses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
"Den jag fick när jag skulle löpa stadsloppet"... Måste du återlämna tröjan nu när du inte sprang loppet? För vad jag minns hade jag en lagom bakfull trevlig prick bredvid mig vid posteringen runt 9 km som påminde jäkligt mycket om dig.
Han kom, han såg, han sprang aldrig...
Du såg åtminstone lika utslagen ut som majoriteten av de tappra löpare som trotsade hettan, sin egen ålder och i vissa fall Newtons lära om tyngdlagen.
Klart jag inte sprang. Men att jag såg lika utslagen ut som löparna anser jag vara lögn och förbannad dikt.
Jag var ju pigg som en mört.
Och förresten... Ska en kille som inte kommer ihåg vem han gick från lokal med egentligen uttala sig?
Hahahaha! Att bli kallad lögnare anser jag vara ett brutalt påhopp utan dess like och oerhört nära till förtal. Det faktum att Herr Hellberg i omgångar satt flämtandes likt en St:Bernhards hund på trottoarkanten och jämrade sig om den stundande kvällens alkoholintag efter gårdagen styrker mitt tidigare påstående. Det är självklart skillnad på hur man kan se ut och hur man kan känna sig, men min bedömning av hur du såg ut är ändå korrekt.
Jag kom ihåg, men du åsyftar förmodligen att det behövdes ett ryck a la Göran Persson i ditt ögonbryn för att trigga minnesfragment som lagrats långt bak i hjärnan bakom barrikaderna av döda hjärnceller efter kvällens öldrickande...
Helt klart sant var att jag inte var så hejdundrande sugen på kvällens personalfest. Just då i varje fall. Det var helt korrekt uppfattat av dig. Det var väl det jag jämrade mig över i så fall. Att jag i omgångar satt på trottoarkanten ÄR och förblir - ja, du gissade rätt - lögn och förbannad dikt. Jag satt EN gång. Sådeså...
Nåja. Kvällen var dock en succé och görrolig. Vi åt gott och bowlade på som sjutton.
Tur att nån av oss inte har minne som en guldfisk då...
Får väl hänvisa till tidigare kommentaren om undanstuvade minnesfragment och koppla samman med psykologiteorier om subjektivt skapade minnesbilder, eller helt enkelt skylla på hettans inverkan på synintrycket avseende antalet gånger herrn doppade ändalykten i asfalten. Avsett som lögn var det inte och man kan inte ljuga om man inte vet att man inte talar osanning eller?
Nä, det har du helt rätt i. Om man inte vet att man far med osanning så ljuger man väl inte... Eller... Nåja - det är kul att mucka lite i varje fall. När går du på semester min gode vän?
Det vet jag väl Hebbe, vi ger och vi tar som det ska vara. Man måste värna om den lilla djävulen som sitter på ena axeln coh hittar bus. på Om alldeles för länge min semesterbegynnade vän... Vecka 30 lättar jag ankar från kontoret och seglar ut i sommarlandskapets idylliska tillvaro. En väntan som är värd att att utstå.
Mumma!
Skicka en kommentar