Afrikansk dans

För en vecka sedan frågade Linda mig om jag hade lust att följa med på Afrikansk dans i Mariebergsskogen. "Det är jättekul och bra träning." "Ja. Varför inte." sa jag. En vecka senare - d.v.s. igår - så var det dags. Vi går till Mariebergsskogen lite tidigare för att kolla in trumträningen som är i full gång. Härliga rytmer fyller skogen - men jag börjar faktiskt bli nervös. Dansa!!! Jag???

Jag kommer ihåg den gången då vårt fotbollslag i Falköping testade på aerobics. Då såg jag min bror och skrattade så att jag grät. Nu är jag lite ädre och insett att taktkänsla och koordination ligger i blodet. Eller hur var det nu?

Vi samlas i en ring. Vi är drygt trettio personer och en glad kvinna träder in i ringen och berättar kort vad vi skall göra. Vi börjar med att röra på våra lemmar i en uppvärmningsrond. Allt i takt till trummorna som ljuder riktigt häftigt. Efter ett tag så säger ledaren att det är dags att göra några enkla övningar. Enkla!!! I takt med musiken skall vi köra någon form av dans som har cirka fem-sex olika moment i en åttondelstakt. Det går försvinnande fort. Jag hinner inte med. Jag är tvungen att hoppa över en, kanske två moment för att komma ikapp. Jag vilar i att en grabb mittemot mig måste vara stelare och mer okoordinerad än mig. Han MÅSTE vara det.

Hela tiden ser jag den leende och glada kvinnan i mitten av ringen. Jag inser att jag själv är glad och skrattar med i vår dans. Hur kul som helst. Jag märker att det inte finns en bekymrad min någonstans. Underbart! Linda dansar strax till vänster om mig och jag ser att hon rör sig fjäderlätt. Graciös.

Efter 45 minuter är det slut och jag är genomsur. Svetten droppar från mina ögonbryn och jag känner att jag verkligen fått en ordentlig genomkörare. Ett dopp i Mariebergsviken är en efterlängtad belöning.

Tips alltså. Kl. 19.30 på tisdagar i Mariebergsskogen.

Vi ses då.