Det har varit paus i landet höst...

Det har varit lov - höstlov... Det kom perfekt - klockren timing - som ett brev på posten. Vila, vila, vila... Jaså? Inte? Jaha, fortbildningsresa till Stockholm. Jamen varför inte. Stockholm är ju trevligt. Alla andra dagar om året. Missförstå mig rätt. Jag gillar Stockholm... Men staden lider av en åkomma som jag inte riktigt orkar med. Staden lider av stress. Och stress och höst fungerar inte riktigt för mig. Det var intressant och trevligt, men...

Istället så kan jag berätta om en annan resa.

Det är rätt fantastiskt faktiskt. Alltså... Då man reser söderöver ner till det vackra Skaraborg med målet Falköping för ögonen. Och ser hur olika saker och ting som man möter när man passerat kommungränsen i ett ögonblick förändras... Hur landskapet förändras... Hur den lilla staden förändras...

Min käresta sitter i passagerarsätet bredvid mig och hennes frågor, kommentarer och åsikter förändrar staden jag vuxit upp i. Helt underbart. Att få visa Falköping för henne fyllde mig med en viss stolthet. "Kan vi kolla Breidablick?" frågar hon. Jag tar en snabb sväng till höger och far uppför Scheelegatan och struntar helt och hållet i mitt primärmål - Ströget. Det får vänta. Väl däruppe får vi naturligtvis ta del av en underbar utsikt. En utsikt som jag inte sett på länge. Jag menar... Jag har sett utsikten - men jag har inte SETT den...

Falköping förändrades. Vecklades ut som en origamifigur - blev annorlunda, fast ändå samma. Varje gata vi körde på, varje krök vi svängde runt förändrades. Fantastiskt.

Vi ses.