Ja!!! Då var den första skoldagen över

Det är alltid lite nervöst när man ska träffa de nya eleverna. Eller nervöst och nervöst... Man är lite spänd - både av förväntan och av... ja, det får bli nervositet. Kommer eleverna att känna sig trygga och lugna? Hur reagerar de på mitt skitsnack (nåja) och torra humor? Men det är väl inte utan att man kan säga att man blivit lite rutinerad och luttrad. Jag har ju trots allt spökat runt i korridorerna i fem och ett halvt år - man har väl lärt sig något. (host, host)

Men det var riktigt skönt att se dem le. Skratta lite. Säga några ord. Se dem trivas. Och till och med på den första dagen som är den i särklass tråkigaste. Det är papper som man ska gå igenom, sedan är det lite papper, som sedan avslutas med lite... papper. Och där står vi. Käcka (nja) och glada och försöker peppa upp det tråkiga med att säga att från och med nu kan det bara bli roligare. "Kan du lova det, Magnus?" frågar då min snabbtänkta kollega. Det är då man snällt får bekänna för eleverna att jag inte kan det. Varvid eleverna brister ut i ett härligt och ärligt garv.

Vi ses.