Att välja glädje

Året var 2004 och jag blev medlurad på bio av en kompis. Det var en film jag inte hört talats om och jag var lite skeptisk. När jag ska gå på bio så ska det vara filmer som jag har gjort en noga kritisk betraktelse av... Man vill ju inte köpa grisen i säcken. Det hade man ju erfarenhet av när vi gick på filmfestivalen i Karlstad och köpt just en "grisen-i-säcken"-biljett och blev bjudna på Nio millimeter med (trumvirvel) Paolo Roberto i huvudrollen. Huga. Det var inte bra. Inte alls. Filmen var usel. Jag tror dock inte Paolo kunde göra något åt det. Inte ens Al Pacino skulle ha räddat den.

Denna film som vi nu skulle gå på var Så som i himmelen. Frågorna haglade. En svensk film? Av Kay Pollack? Kan det vara bra? Pollack har väl inte gjort något bra (öööh) sedan... Ja, 70-talet? Är inte han en mästare på att spegla det svenska svårmodet? Visar han inte genom sina filmer ett dystert samhälle? Är det inte en sån där film som känns svartvit fast den är i färg?

Ack vad jag bedrog mig. Ack vad glad jag var över att få se detta mästerverk. Så som i himmelen handlar om den världsberömda dirigenten Daniel som av sjukdom tvingas trappa ner. Han beslutar sig då för att flytta till sin barndoms Norrland och bosätta sig där. Det är ganska lugnt i byn, speciellt på vintern. Alla känner alla och nyheter sprids snabbt som vinden. Daniels liv och kärlek är musiken och han inbjuds till att lyssna och ge råd till den lokala kyrkokören. Han tar sig an denna kör med dess brokiga skara av olika individer.

Igår började jag läsa en bok av Kay Pollack - Att välja glädje. Linda tipsade om och lånade mig boken och hade det inte varit för hans underbart vackra film (och Lindas tips) så hade jag nog stannat vid att bara kolla framsidan. När jag läser en bok brukar jag i vanliga fall hoppa över förordet i boken. Jag anser att de oftast att de är lite tråkiga och överpretentiösa. Men med Att välja Glädje var det annorlunda. Pollack börjar förordet med att berätta något... En historia... En del av hans liv... Inte något om att forskningen genom åren har varit där och där och här och här. Han börjar med att berätta en historia... "För ungefär tjugo år sedan upptäckte jag att jag hade blivit uppfostrad och lärd att det berodde på andra människor, och olyckliga omständigheter, när jag inte mådde bra, när jag inte kände mig glad och lycklig. Det var de andras fel!"

Oooops! Där hade han mig. Jag var fast. Denna bok kommer jag att riva igenom snabbt tänkte jag. Med nyfikenhet, värme och glädje kommer jag att läsa sida upp och sida ner. Jag läser hungrigt vidare och möter då en uppmaning från Pollack: "Läs i boken. Läs sakta. Lev med innehållet." Läs sakta... Sakta... Hur ska jag kunna göra det? Det han skriver är ju så bra! När jag läser jag vidare så inser jag vad han menar. Man måste stanna upp, fundera, läsa vidare, fundera, diskutera med en vän, läsa om. Att välja glädje handlar om att växa och utvecklas. Att man i mötet med andra människor kan lära... Ja, utvecklas till en tryggare, modigare, spontanare, lyckligare och mer kraftfullare människa.

"Jag tror att människans naturliga tillstånd är glädje. Att leva i glädje är för mig definitionen på att leva ett meningsfullt liv."

Vi ses.