Snart ska man ut och resa

Klockan tjugo över åtta imorronbitti kommer man sätta sig på tåget upp till den kungliga huvudstaden. Det är snart dax att anträda den inre resan. Hitta den där speciella tågresefriden som bara infinner sig när man åker... ja - tåg. Kan ibland infinna sig när man far med busslinje 839 till Skövde också - men det är inte samma sak. Buss är lite stökigare på något sätt. Nä... Tåg - det är melodin det - lite Stieg Larsson, lite iPod och - med stor säkerhet - lite sömn.

Det stora målet för resan är The Who, som spelar i Globen på fredag. Jag har säkert berättat det tidigare, men det har blivit lite avhopp. Från att vara fyra compadres som sticker iväg och ser denna ljuvliga grupp, så har vi hamnat på två compadres - jag och Petter. Men jag vet att vi kommer hålla rockfanan högt och svajande.

Imorgon är det i varje fall Grönan som gäller. Jag har inte varit där sen... Sen... Sen... Jag vann den där E.T-figuren på det tidiga 80-talet. Den där E.T-figuren som alla mina vänner förolämpat utefter åren. Något jag i och för sig förstår - den var riktigt ful. Nu har jag faktiskt kastat den.

Nä nu är det dax för en resa till Klaratappen för lite plasmalämnande.

Vi ses.

Förresten frågade min bror mig häromdan hur fasen jag hinner med allt bloggande. Han hade fått frågan från två gamla vänner i Falköping. Ja, nu är det inte svårare än så att de här högkvalitativa (joru!!!) inläggen är skrivna med en grym research över vad som hänt och en kritisk bedömning av mitt liv. Eller? Nä, skitsnacket som rinner ut genom mina taffliga fingrar och på nåt jädra konstigt vänster blir några meningar som har ett visst sammanhang går faktiskt rätt fort. Sen har jag inga barn att sköta om.