Har nu vaknat upp i Pernilla och Petters fina tvåa på Kungsholmen. P och P har gått och jobbat (deras sista dag innan semestern - grattis) och en annan har skrotat runt lite i lägenheten. Jag har - vill säga - satt igång datorn för det var lite tyst (hittade lite Pearl Jam på iTunes), gjort lite frukost och slentriansurfat lite. "Jaså!" tänker P och P "Han använder vår dator utan lov!" Men jag hoppas att de rara tu förlåter en bonde från landet.
Igår eftermiddag upptäckte jag något riktigt ljuvligt. Jag upptäckte äntligen att jag har semester och - ännu viktigare - hur man gör när man har semester. Jag och Petter lunchade på ett kafé där fåglarna var mer oblyga än i Karlstad. "Stockholmsfåglar!" sa Petter "De struntar i allt." Efter detta gick vi hem till Petter och han gjorde ordning en termos med eftermiddagskaffe och gick ner till Riddarfjärden och satte oss där. Där visade Petter återigen prov på skönsång. Hur han minns alla texter är för mig en gåta. De enda texter som fastnar i mitt huvud idag är sporadiska refränger. Efter kaffet och en stund i den underbara solen var det dags för Petter att dra sig så smått mot sitt jobb - vi skildes åt och jag styrde mina steg mot Gamla Stan.
Det var nog första gången jag vandrat runt i Gamla Stan utan att vara stressad och haft en känning om att det är så mycket annat man måste hinna med. För första gången var jag inne i A Comics Heaven och bläddrade runt bland deras Marveltidningar. Jag tog en kaffe, kollade runt efter presenter, tyckte att turisterna (och vad är jag?) var tråkiga när de ställde sig mitt i vägen - men jag väntade lugnt på att de skulle upptäcka en - och jag kollade på folk. Efter ett tag så tänkte jag att det fick vara nog och vände mina steg mot Slussen och Söder.
Sent omsider åkte jag ner till Greken och Elin på Liljeholmen - jag var bjuden middag - och insåg att jag var lite tidig. Både Greken och Elin jobbade. Men eftersom jag hade fått låna nyckeln så hade jag möjlighet att - som Greken uttryckte det - ta en nap. Vilket jag också gjorde. När jag vaknade tänkte jag att jag var kaffesugen. Jag tittade på Elin och Grekens kaffebryggare och bestämde mig snabbt att det var Pressbyrån som gällde. (För att brygga kaffe i den maskinen krävs nog en kurs på universitetet.) Sedan satte jag mig vid Årstadalsviken och bara njöt. Med ljuv musik i öronen släppte jag mina tankar fria.
De flesta (kanske alla) seglade mot Karlstad och den man längtar efter. Men vad skönt det var och bara sätta sig ner. Att tillåta sig att sätta sig ner. Att man tar bort alla krav... Alla måsten... Att känna att det blåser - men man bryr sig inte.
Ikväll är det dags för The Who. Det ska bli rackarns kul.
Vi ses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar