Cykelvasan 2018

Den 11 augusti 2018 kommer jag att köra Cykelvasan. Huvva vad kul det kommer bli. Tänkte använda detta forum till någon form av träningsdagbok. (Känner jag mig själv kommer det väl bli en träningsveckobok.)

Nå...

Vi ses.

Stockholm den 28 oktober 2014

Detta datum kommer jag från och med nu förknippa med en i det närmaste religiös upplevelse. I samma andetag kan jag tillägga dagens datum och kalla det andligt också - den 28 oktober 2014.

Divine

Den 28 oktober 2014 fick jag för första gången höra Pearl Jams Stockholmsspelning. En spelning jag missade, men i detta nu lyssnar på och Pearl Jam tar åter upp mig på en nivå där änglar måste finnas. Jag lär se dem om jag öppnar ögonen. Men det gör jag inte. Jag njuter av "Release".

Oh, dear dad, can you see this now

I am myself, like you somehow

I'll wait up in the dark for you to speak to me

I'll open up release me, release me, release me, release me

Vi ses

På väg mot evigheten...

Försiktigt, försiktigt har jag vandrat framåt. Försiktigt, försiktigt. Det har varit tyst. Det har varit i det närmaste ljudlöst… Lågmält… Och sedan går det upp för mig. Nu är jag närmare femtio än fyrtio. Jag har fyra år kvar, sedan är jag femtio. Det är inte det att jag räds det. Att jag känner att jag inte vill – snarare tvärtom. Jag är redo. Det är helt okej, jag vill fylla femtio. Men det har gått så fort och ändå har jag gått försiktigt fram. Tyst och ljudlöst och lågmält. Försiktigt. Jag är närmare femtio än fyrtio. Hur coolt är inte det…

Vi ses.

Doftminnen

Därute i regnet luktar det läderfotboll. Ett härligt doftminne från fotbollsträningens tidevarv. 

Vi ses. 

Nu måste jag samla mina tankar

I stadsdelen Glasberga i Södertälje skall kommunen bygga ett LSS-boende i området. Det vill inte en del av de personer som bor där. Vad jag läst (Aftonbladet 130731) så menar invånarna bl.a. att ett LSS-boende skulle sänka värdet på deras kåkar och deras barn skulle vara otrygga. En person dristade sig till att föra argumentet att det inte var bra - "Hur skulle dessa psykiskt nedsatta personer reagera om de träffade oss okända människor på gatan?". Jamen va fint - vänd på det bara. "Vi vill ju inte skrämmas." Är det det du menar? En person pratar om att sälja för att det går ju inte att bo i ett sånt område - man måste ju bo i ett "riktigt" område.

Var är det frågan om? Är folk så jävla rädda? Vilken brist på medmänsklighet och omtanke. Vilken brist på mänsklighet. Är det så svårt att vara hygglig och schysst och vara medveten om sina egna brister. Att i sin okunskap möta en annan människa och säga: "Hej, jag heter Magnus. Vad heter du? Jag skulle vilja lära känna dig. Vill du lära känna mig?" I mötet blir man till. (Buber) Att se och bli sedd.

I min enfald så tror jag att rädslan släpper när man lär känna någon. Man får veta vem han eller hon är. Namnge och bli namngiven.

Att man visar kärlek. För det är ju aldrig fel att tycka om någon. Vem som helst.

Samma tänk kan man applicera (vilket ord i detta sammanhang) på våra nyblivna svenska medborgare (och de i väntan). Runt varje krök känns det som att man stöter på fördomar. När man minst anar det kommer ett påstående om att de började slåss för att de ser olika på sin religion. Men herregud! När jag hörde det så frågade jag personen som sade det om knivslagsmålet mellan två lokala kändisar också berodde på deras religiösa synsätt och hur de tolkade Jesus.

Jag stötte på en person som i en diskussion om religion och livsåskådning vräkte ur sig att en muslim (tror fan han sa Muhammedan till och med) inte tror på Jesus.
- Jo, det gör han, sa jag.
- Nä, inte som Guds son.
- Nej, men som en profet. Tror du på Jesus som Guds son?
- ????
Tystnad.
- Vad har det med saken att göra!

Perspektiv och nyanser. Jag vet inte om jag gjort mig förstådd, men jag har fått ur mig det mesta. Nu ska jag ut och krama folk... Jag ska i alla fall säga hej!

Vi ses.

Känsla

Jag har aldrig känt så mycket för en människa som jag inte känner så väl. 

Bli bra, Anders. Vi tänker på dig.

Bored...

Har i min enfald trott att jag kan gå till jobbet imorgon. Men inte då... Fick svettningar och blev andfådd bara av att vika ihop emballage. Fasen. Och på¨köpet är Luther på mig hela tiden. "Du måste! Du måste!" Vilket medför att Ågren kommer in och slår en i huvvet. Jaja... Det kunde varit värre!

Gick (satt) och funderade på tv-serien The Following... Jag har inte följt den, utan fick av en händelse se första delen och brottstycken ur del två innan streamingen gick åt pipan. Hmmmm, vi har en seriemördare, sen har vi flera seriemördare och så sen en hel jämrans skola med seriemördare... Verkar det som... I varje fall en seriemördarboss som lär upp sina seriemördarlärjungar.

Och på toppen av allt har vi den fallne hjälten - Kevin Bacons agent. Agenten som vet allt om seriemördarbossen, som tolkar honom och med one-liners träffsäkert meddelar att det är Edgar Allen Poe mördaren och mordet refererar till. En agent som är på fallrepet, dricker vodka ur vattenflaskor (vilket antagligen kommer rädda honom), har pacemaker (vilket kommer att stjälpa honom) och... Jag ger mig f-n på det. ...kommer själv bli seriemördarnas ringleader. Eller också är det han hela tiden. Fast det får vi väl inte reda på förräns om cirka femtioelva avsnitt - eller säsonger.

Nog om det...

Nu ska lyssna på lite tillbakalutad rock - Alice In Chains.

allas eder egen H.M.Hellberg

Det var nog tur...

Idag hindrade jag mig precis innan jag hade fört mitt tomma mjölkglas mot munnen och sagt: "Luke. I an your father." Tilläggas bör att jag stod i kön för disksläng på skolan.

Jag lägger denna bedrift under avdelningen för bibehållen åldersvärdighet.

Alla eder egen H.M.Hellberg

Det var verkligen längesedan

Vad  säger man egentligen till en bekant som i princip har ignorerat sedan augusti 2011? Vad säger man till denne då båda VET att man behövt varandra. Speciellt den defensive - i detta fall jag.

Jag: Hrrm, förlåt att jag varit så frånvarande och ignorant.
Bloggen: Helt ok, välkommen tillbaka.

Problem solved.

På sistone har jag insett att jag behöver skriva. Jag har tappat språket och skrivandet och allt vad det innebär. Ingen fantasi och ingen... ingen... ...fantasi.

Tio låtar som jag tycker stuckit ut under 2012
(ingen direkt ordning)

Loreen - Euphoria
Kate Bush - Snowed In At Wheeler Street
Alice In Chains - Black Gives Away to Blue
Fever Ray - Keep the Streets Empty for Me
Placebo - Running Up That Hill
Pearl Jam - Elderly Woman behind the Counter in a Small Town (Stockholm 2012)
In Flames - Sounds of a Playground Fading
Tori Amos - Crucify
Grand Magus - Like the Oar strikes the Water
Slash feat. Ian Astbury - Ghost

allas eder egen H.M.Hellberg

Helt absurt

Jag måste få berätta om när jag idag var på KappAhl. Ett klädesinstitut här i vårt avlånga land som krängevar med min sambo... Ja, just kläder. Inga kläder som en annan skulle springa benen av sig för att inhandla, men ändå - ett klädföretag.

Nåväl, till sak.

Jag var där med min sambo och jag fungerade mestadels som sällskap. Vi hade kommit fram till kassan (som man dessutom måste ta en nummerlapp till) och vi möttes av en otroligt käck expedit. EN OTROLIGT KÄCK EXPEDIT. En sådan som går upp i falsett vid ungefär vartannat ord. "Ja MEN va FIIINA. Och ni har TJUFEM procents RABATT." Wow!!! Hur trevlig får man vara.

Vi handlar klart och går därifrån. Vi tittar lite på varann och utbyter leenden. Sambon stannar upp och kollar några kläder och jag släntrar vidare mot utgången.

OIOIOIOIII!!!

Larmet kickar igång och snabbt kollar jag höger - vänster och inser att det är jag. Jag vänder mig om och... Sträcker upp händerna.

Jag sträcker upp händerna!!!

Hands up!!!

Vad är det jag tror ska hända? Att ett helt jämrans SWAT-team ska komma och sätta handklovar på mig? Snubbar till höger och vänster och upp och ner som snackar i skjortärmen.

Jag sträcker upp händerna!!! Var fasen tror jag att jag är? I Fort Knox och råkat få med mig en guldtacka och jag känner laserpekarna på min bringa. Och vad händer? Jo, den klämkäcka expediten kommer fram med ett leende som skulle splitta huvudet om inte öronen fanns där för att stoppa. "Ja, DU har inget DU. Det måste VARA något som GLÖMTS avmagnetiseras nånANNANSTANS." "Jo, hmm, så är det nog." säger jag.

Inga SWATare. Bara jag som sträcker upp händerna när stöldlarmet går på, En käck expedit och en asgarvande sambo.

allas eder egen H.M.Hellberg

Man kanske skulle...

...börja med att starta sina lektioner med ett par highfajvar och lycka-till-kramar...

Lars Ulrich släntrar fram genom spelargången och är på väg att äntra scenen på Ullevi. Han möts av en knytnäve som han boxar lätt tillbaka. Ni vet som hårda grabbar gör. Knytnäve mot knytnäve. Väl uppe möts han av en kärvänlig kram och sen är det dax för lite tjittjattande... Undrar vem han pratar med? Sin pappa? Manager? Arrangör? Jag vet inte. Men jag kommer att tänka på mitt jobb. Lärare. Tänk om jag - när jag är på gång till lektion - skulle knytnävas lite, kramas och highfajva? Hmmmm... För naturligtvis tjittjattas det. Vanligtvis om... Ja, vad som helst i princip. Frånvaro, närvaro, vab, vad man åt igår, träning idag, snygga skor... You name it. Men inget knytnävande och kramisar.

Och det är precis det Metallica är på gång att göra. Ett gig, ett kneg, ett arbete. Just i det tillfällen och med den insikten så avromantiserades hela metallgrejen för mig. "Fan!" tänkte jag, "De ska ju bara och jobba."

Lars Ulrich går fram till James Hetfield och ger honom en kram - Hetfield ser inte ut att gå in i kramen utan kollar lite runt omkring sig. Ni vet, sådär som folk kan göra när de dansar tryckare, men den ene partnern kollar samtidigt omgivningen efter någon som han/hon hellre vill dansa med. Sen avslutar Ulrich kramen med att klappa Hetfield på magen (maggen) - Hetfield kollar ner på magen och smeker den ömt.

Sen spelas "Call of the Ktulu" upp och bandet glider in på scen.

Och öppnar med "Hit the lights"...

Åh jävlar!!! Metall!!! It´s alive!!!

allas eder egen H.M.Hellberg

They ALL float down here.

Flanerade runt på IKEA idag. Min sambo, son och jag. Lite sorglöst spanade vi in både ditt och datt - plockade lite bland prylarna, gäspade lite - mådde gott helt enkelt. Jag och Olle stannade upp för en liten stund och väntade in Linda. Olle satt i vagnen och spanade och jag... Jag spanade väl också. Ni vet, sådär som man gör när man har tid och ingenstans man borde vara. Jag kollar ner på Olle och han titar på mig och storler. Och då menar jag storler. Han ser stormglad ut. Sen märker jag att han inte kollar på mig, utan på något bakom mig. Jag vänder mig om, först ser jag inte vad han kollar på... Sen hoppar jag till. En meter från mitt ansikte hänger-står-flyter-är en ballong. Fritt i luften. Den bara hänger-står-flyter-hänger där.

Tankarna springer snabbt i famnen på clownen Pennywise i Stephen Kings IT. "They ALL float down here. When you're down here with us, you'll float too!"

Och nu låter jag er fantasi gunga er in i rytmen. Tycker det blev lite kymigt att tänka på.

allas eder egen H.M.Hellberg

Råmangelös

...eller Kosmos-Kaos-Kosmos.



Bra är det i vilket fall som helst.

It´s been a while

Det är semester... Otroligt skönt, efterlängtat och förtjänat. Har inte ens funderat på blogg och bloggande på... Ja... Ett år kanske. Men idag damp det ner ett mail, där någon tackade för en intressant blogg. Vad trevligt och kul att någon gör ett litet avtryck, som gör en glad och som dessutom kickar igång en något. "Man kanske ska köra igång bloggen igen?" är en tanke som spinner in i huvudet.

Sedan går tankarna över till Staind och "It´s been a while" och jag trycker på iTunes och börjar lyssna på In Flames senaste Sounds of a Playground Fading. Hepp! Hur gick det tankeflödet?

allas eder egen H.M.Hellberg

Född FAIKare...

Vi ses.

Lika som bär?

Fast sen visar Olle hans verkliga natur.





Vi ses.

Förintelsen minnesdag

Idag är det Förintelsen minnesdag - den dag då vi minns och hedrar de som föll offer för nazisternas systematiska mördande under det andra världskriget. En dag då vi lyfter engagemanget hos alla som bekämar intolerans, rasism, främlingsfientlighet, kränkningar och antisemitism. En dag då vi minns, hjälps åt att minnas och påminner varandra om att detta brott mot mänskligheten får vi inte glömma. Det får inte hända igen. Och ändå händer det.

"Förintelsens minnesdag är viktig som en påminnelse om att brott mot mänskligheten också sker i vår egen tid." Carl Bildt

Joost Lakmaker överlevde Auchwitz och kommer på torsdag och fredag för att föreläsa på Nobelgymnasiet. Och det är inte utan att jag är nervös. Jag har fått äran att välkomna honom och sedan äta lunch med honom efter den första föreläsningen. Jag är så fylld av respekt och så hedrad...

Det här är så stort.

Foo Fighters och Led Zeppelin

Det här klippet hittade jag på Mattes sida



Tack Matte - vilka rysningar.

En brynäsare i fiendeland

I slutet av 70-talet, när jag var en sisådär tio år, så fick jag följa med min kära idrottsförening till Göteborg för att se Västra Frölunda möta Brynäs i Scandinavium. Jag hade tidigt blivit (villigt) hjärntvättad av min norrbottniske kusin och redan då slog mitt hjärta en massa extraslag för hjältarna från Gävle. Att min storebrorsa höll på ärkerivalerna Leksand hade nog också en stor del i den kärleken vid den tiden. Jag hade lärt mig en del namn och spejade ner mot isen för att förhoppningsvis få en glimt av vad som stod på ryggen - Tord Lundström, Stig Salming (brorsa till Börje) eller "Krobbe" Lundberg.

Jag kände mig ensam i min kärlek där jag satt på läktaren i Scandinavium - alla de andra höll ju på Frölunda - men jag lät mig inte tryckas ned för det. Och vilken glädje det blev - när Brynäs gjorde mål så hördes min barnröst ropa "JAAAAAAA!" från läktaren, folk vände sig om och tittade surt (tror jag). Min första Brynäsmatch slutade i lycka och med en vinst med två mål mot ett. Och kärleken till den underbare snabbskrinnaren Mats Näslund tog sin början. Vilken kung på isen. I tankarna följde jag senare med honom över till NHL och Montreal Canadiens. Och gissa om man blev sur och bitter när han valde Malmö istället för Brynäs när han kom tillbaka till Sverige. Svikare var ett ord som låg väldigt nära till hands. Fast det gick över... Jag kom fram till att denne hockeylirare var alltför bra för att slösa negativ energi på.

1994 flyttade lille Magnus till fiendeland - Färjestadland - Håkan Loob-land - Surmulen-Tommy-Samuelsson-land. Folk frågade ibland vilken hockeyspelare man tyckte var bäst och om man svarade Teppo Kivelä så följde oftast ett meningsutbyte typ det här:

"Teppo Kivelä???"
"Ja... Forward i Brynäs!"
"Brynäs??? Gillar du Brynäs???"
"Det är väl självklart. Och du?"

Oftast slutade hockeysnacket där, såvida jag inte droppade namnet Håkan Loob, då brukade samtalspartnern skina upp och säga: "Såg du jämt dragningen han gjorde jämt mot Micke Renberg jämt då på sporten jämt igår?" "Jo...", harklade jag ur mig, "han är en riktig bra ishockeyspelare." "Guuuuuuuuuuuuuu´ va´ bra han är.", tyckte personen, "Jag bjur jämt på en läskeblask!"

Missförstå mig rätt. Jag tycker om Färjestad. Jag gillar deras spel och deras lirare - dåtida och nuvarande (eller ja - dåtida i varje fall) - spelare som Looben, Rundkvist, Errki Laine och Håkan Hermansson. Jag minns speciellt ett tillfälle då min nuvarande arbetskollega och dåvarande studiekompis Christer hade tagit med mig på hockey. Färjestad mötte Luleå och jag fann mig själv ståendes i Färjestadklacken. Riktigt, riktigt kul. Stämningen mellan Luleklacken och Färjestadklacken blev dock lite hätsk ett tag så polisen ställde sig emellan klackarna. Fast när det var pausvila så gick polisen och drack kaffe och då fick Färjestadklacken gå in till Luleklacken och köpa korv. Hur lugnt som helst.

Förresten såg jag aldrig slutet på matchen. När det var fem minuter kvar så stod det klart att Luleå skulle vinna. Då ville inte Christer vara där längre.

Nå... En Brynäsare i fiendeland... Det är väl rätt ok - fast man får stå ut med lite gliringar då och då. Det är därför, mina kära vänner, jag verkligen passar på att glira tillbaka när vi (äntligen) vinner.

Vi ses och då troligtvis inte i Färjestadklacken.

Förresten så måste jag berätta om den gången min gode granne kom och frågade om jag ville låna hans säsongskort. Brynäs skulle gästa Löfbergs Lila Arena och då tänkte han på lilla mig. Gladeligen tackade jag ja och gick dit. Efter tre minuter stod det tre noll. Jag funderade på att gå hem - men tänkte sen att sån är ju inte jag. Att stötta sitt lag i med- och motgångar är min paroll. Brynäs revanscherar sig, spelar bättre och reducerar. I pausvilan kommer grannen (som är matchvärd) och ger mig ett program och lite snask och bänkgrannen småsneglar lite smått. Då kan jag inte låta bli utan säger småleende: "Så är det när man håller på Brynäs - då får man grejer."

(Färjestad vann matchen med 3-2 ifall ni undrar.)

Det är hockey det!!!

Nio år gammal!!!



Vi ses.