I stadsdelen Glasberga i Södertälje skall kommunen bygga ett LSS-boende i området. Det vill inte en del av de personer som bor där. Vad jag läst (Aftonbladet 130731) så menar invånarna bl.a. att ett LSS-boende skulle sänka värdet på deras kåkar och deras barn skulle vara otrygga. En person dristade sig till att föra argumentet att det inte var bra - "Hur skulle dessa psykiskt nedsatta personer reagera om de träffade oss okända människor på gatan?". Jamen va fint - vänd på det bara. "Vi vill ju inte skrämmas." Är det det du menar? En person pratar om att sälja för att det går ju inte att bo i ett sånt område - man måste ju bo i ett "riktigt" område.
Var är det frågan om? Är folk så jävla rädda? Vilken brist på medmänsklighet och omtanke. Vilken brist på mänsklighet. Är det så svårt att vara hygglig och schysst och vara medveten om sina egna brister. Att i sin okunskap möta en annan människa och säga: "Hej, jag heter Magnus. Vad heter du? Jag skulle vilja lära känna dig. Vill du lära känna mig?" I mötet blir man till. (Buber) Att se och bli sedd.
I min enfald så tror jag att rädslan släpper när man lär känna någon. Man får veta vem han eller hon är. Namnge och bli namngiven.
Att man visar kärlek. För det är ju aldrig fel att tycka om någon. Vem som helst.
Samma tänk kan man applicera (vilket ord i detta sammanhang) på våra nyblivna svenska medborgare (och de i väntan). Runt varje krök känns det som att man stöter på fördomar. När man minst anar det kommer ett påstående om att de började slåss för att de ser olika på sin religion. Men herregud! När jag hörde det så frågade jag personen som sade det om knivslagsmålet mellan två lokala kändisar också berodde på deras religiösa synsätt och hur de tolkade Jesus.
Jag stötte på en person som i en diskussion om religion och livsåskådning vräkte ur sig att en muslim (tror fan han sa Muhammedan till och med) inte tror på Jesus.
- Jo, det gör han, sa jag.
- Nä, inte som Guds son.
- Nej, men som en profet. Tror du på Jesus som Guds son?
- ????
Tystnad.
- Vad har det med saken att göra!
Perspektiv och nyanser. Jag vet inte om jag gjort mig förstådd, men jag har fått ur mig det mesta. Nu ska jag ut och krama folk... Jag ska i alla fall säga hej!
Vi ses.
onsdag, augusti 07, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar