Nå... I mitt vandrande och pysslande runt i lägenheten på PigCreek så stannade jag upp ett flertal tillfällen på exakt samma ställe och där förlorade jag mig helt i mina tankar. Ibland så kan man hitta det där stället med stort S - det där stället som man inte kan slita sig ifrån utan blir stående och tittar på den utsikt som Stället bjuder på. Jag har alltså ett sånt ställe i min lägenhet. Det är mitt köksfönster som vetter ut mot den plats där Norrstrandsgatan och Ulvsbygatan möts. Särskilt när det är vinter tycker jag att det är otroligt vackert och väldigt drömlikt... Eller verkligt... Eller... Det känns nästan som om man ser en tavla eller att man ser en scen ur en bok man läst. En bok av Per-Anders Fogelström eller Hjalmar Söderberg. Fast det händer oftast bara på kvällen (och på vintern tror jag) - då gatlamporna tänts och snön reflekteras och lyser upp området. Man förlorar sig för en stund.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar