Eddie Vedder - Guaranteed

Ingenting är omöjligt

Efter bara tre dagar på läkarlinjen blev cp-skadade Victoria Webster uppmanad att sluta. Men hon vägrade att göra avkall på sin dröm. DN Söndag träffade Sveriges första legitimerade akutläkare.

Saxat ur Dagens Nyheter den 27 januari 2008

Vi ses.

Hörde jag rätt?

Det är tisdag och jag går och pysslar lite i lyan. Ni vet... Sprättar kuvert, bläddrar i böcker och plockar ur diskmaskinen. Om dryga veckan är det dags att åka upp till Stockholm och kolla in The Cure på Hovet. Så det känns naturligt att greja lite med Robert Smiths stämma i bakgrunden. Och så plötsligt mellan två låtar så hör jag det... En viss fågelsång... Eller??? The Cure kör igång igen och jag letar upp fjärrkontrollen och stänger av för att lyssna ordentligt. Då, precis då, börjar grannen borra...

Vi ses.

Böcker bestämda

Nästa bokcirkelsammankomst är inbokad och de böcker vi skall läsa är också spikade.

Joseph Conrads Mörkrets hjärta - en resa in i Afrikas (och människans?) inre och Pär Lagerkvists Dvärgen - en studie i ondska.

Oooh vad spännade och kul.

Vi ses.

Grå själar

Jag har aldrig sett vare sig skitstövlar eller änglar. Ingenting är bara svart eller bara vitt, det är det gråa som vinner. Det är samma sak med människorna som med deras själar... Du är en grå själ, vackert grå, som vi alla...

Jag fick en otroligt vacker bok i julklapp. Vacker, men samtidigt hemsk. Miljön för handlingen i Grå själar av Philippe Claudel är en liten fransk stad endast några kilometer från fronten under det första världskriget. Ett litet samhälle där det dagliga livet pågår nästan som vanligt, trots kanonmullret och de sårade soldaterna som fyller sjukhuset. En tioårig flicka hittas död och det visar sig att hon blivit mördad och vi får följa polismästarens berättelse kring mordet.


Grå själar är lågmäld. Stilla. Vacker. Gripande. Romanen flyter så sakteliga fram som en liten å. Sakta, sakta, långsamt, långsamt rinner den fram. Grå själar är en mjuk roman om brott, skuld och moral. Och då jag säger mjuk menar jag att författaren aldrig hastar handlingen framåt, utan han stannar istället upp och ser sig om. Och det han ser berättar han för läsaren. På ett otroligt vackert sätt. Romanen får fyra lågmälda och stillsamma tummar som sådär fint är vända uppåt.

Ibland såg jag prästen framför mig [...]. Händerna fulla med okända blommor, en hatt i kolonialstil och en ljus prästrock vars nedre fåll pryddes av en girland av torkad lera. Han var upptagen med att titta på hur det varma regnet föll över de glänsande skogarna. Jag såg honom le. Alltid le. Jag vet inte varför.

Vi ses.

Glas...

...är bra ha för att dricka kallt gott vatten ur. Glas är bra att ha som fönster så man kan titta på naturen utan att det - kanske - regnar på en. Glasögon är också bra att ha - så att man till exempel kan läsa den där härliga boken.

Glas är inte bra när det ligger på marken. Krossat glas. Tredje punkteringen på två månader. Jag blir så trött.

Vi ses.

Nagelbitare...

...som vanligt. Sverige spelade handboll mot Ungern och var piskade till att ta poäng för att ha chans att få vara med och slåss om en kvalplats till OS. Första halvlek? Ja, inte var den bra - grabbarna gör inte mål. I pausvilan ligger vi under med 14-16. Men andra... Briljant spel under en tiominutersperiod. Vi leder ett tag med fyra mål. Sen då? Troll i bollen är väl den kommentar som ligger närmast. Inte ett mål - tror jag - förrän det är fem sekunder är kvar. Slutresultat 27-27.


Oooooh att det alltid ska bli så svettigt och nervöst när det handlar om handboll. Och det kanske är just därför man älskar sporten. Nagelbitningen till trots.

Vi ses.

Catch 22 - the discussion

I fredags samlades sex "lärda" herrar hemma hos Lilljohan för att diskutera Moment 22 av Joseph Heller. För ett par tre fyra månader sedan kom Björn med den ypperliga idén att vi skulle forma en bokcirkel. En bokcirkel där vi kan käka gott, dricka gott och sedan ha en god konversation kring en bok som vi tillsammans valt.

Med Gubbröra som förrätt och till varmrätt serverades det gratinerade Cannelloni bl.a. fyllda med vitlökskryddad lammfärs. Gudagott. Efter middagen påbörjades diskussionen och en annan hade nöjet att få öppna diskussionen och dessutom hålla i den. Vid det här läget berättar Björn att han INTE läst ut boken. Han hade bara hunnit läsa 140 sidor... Ursäkterna gick åt det hållet att hans engelska upplaga av boken försvunnit och att han inte fått tag på en ny osv osv. Vad tycker vi om det? Buuuuuh! Jaja, han är snäll ändå.

Men hur gick diskussionen? I princip kom vi fram till att boken inte var något att hänga i granen. Jag tror dock att det var någon som gav den en fyra. Underligt... Det var nog Pata...

Sedan spelade vi kort.

Vi ses.

Mycket händer i handboll

Sveriges handbollsgrabbar är tillbaka i det första mästerskapet på länge. Hur kul som helst.

Och Brynäs slog Skellefteå med 5-1. Härligt.

Vi ses.

GodMorgon

Klockan är 06.39 - det är torsdag. Det är lite för tidigt... Grus i ögonen och faktiskt lite ont öronen. Vad är på gång? Inte ska man få någon hemsk öroninflammation? Det blåser så att fönstren buktas häruppe på femte våningen vid PigCreek. Och det är fortfarande becksvart ute. Men frukosten är inmundigad och morronsnusen inlagd och jag känner att det kommer att bli en bra arbetsdag.

Vi ses.

Tisdag

Wooooosch!

Inte blir man omkörd här inte.

På fredag är det dax... Då ska äntligen den eminenta och namnlösa bokklubb man gladeligen blivit medlem i ha sitt första intellektuella möte. På fredag skall vi äntligen träffas och få lägga pannan i djupa veck och diskutera antikrigsklassikern Moment 22 av Joseph Heller. Eftersom en annan har flest högskolepoäng inom området litteraturvetenskap så har man fått äran att vara ansvarig för diskussionen. Min första tanke är då... Hur sjutton kan man hålla en i en god diskussion kring en bok som var så usel? Jaja.... Det löser sig. Man kan ju alltid plocka fram några tänkvärda citat och sedan säga några svåra ord som man aldrig fattat.

Kul kommer det bli i varje fall.

Vi ses.

Sportprestation

Oj, oj, oj... Fy sjutton vad jag gillar sportprestationer. Särskilt av personer som inte har - vad säger man - de rätta förutsättningar. Kolla in den 170 cm "långe" killen Jason McElwain lira basket. Grabben älskar sporten, men har inte fått chansen p.g.a. sin längd. Men skam den som ger sig... I slutet Jasons sista highschoolmatch bestämmer sig coachen för att skicka in honom.



Vackert!

Vi ses.

Söndagskoll

Ibland känner jag att världen spinner runt lite väl snabbt. Jag menar... Jag tycker om och har tagit för vana att kolla nyheterna på antingen text-tv eller nätet och har märkt med oönskad tydlighet att jag tar inte till mig nyheterna på samma sätt. Jag skummar. Då är det skönt att gå och köpa sig en blaska på affären - lägga sig i soffan och läsa. I lugn och ro. Det är lite enklare än att sitta med laptopen på låren - klicka sig hit och dit - tacka nej till alla förbannade erbjudanden - slippa störa sig på alla rörliga banners som rör sig i utkanterna av sajten. Man vill ju bara logga ur.

Bäst just nu är i varje fall Peter Stormare - vi kollade in Stjärnorna på slottet igår och Stormare verkar vara en otroligt rolig och hyvens grabb. Honom skulle jag vilja ta en öl och ett snack med.

Har nu äntligen sett Masdjävlar. Resultat? H.M. lipade.

Vi ses.

Puh!!! Det var spännande.

Ja, som ni säkert vet så har hockeylaget i mitt hjärta - Brynäs IF - inte varit riktigt sådär jädra perfekta som man vill att laget man tycker om ska vara. Och idag så mötte Brynäs Karlstads stoltheter Färjestads BK och huvva vad spännande det var. Det enda Brynäs verkade kunna göra under den sista perioden var att försvara sig och i slutminuten tog FBK även ut målisen. Skott på skott på skott mot Brynäs kasse. Men vi red ut stormen och vann. Ooooh va skönt. 3-2 blev det och nu kan man gå till jobbet imorgon med huvudet högt.

Vi ses.

Mot våren i 170 knyck

Woooooosch!

Sitter nu framför datorn och kontemplerar över jobbet så smått. I två dagar har man jobbat. Två ynka dagar och man har redan fått en klar känsla av hur det kommer att gå... Fort! Riktigt fort. 170 knyck! Minst. Jag brukar hälsa eleverna tillbaka från jullovet med orden att imorgon är det sommar. En del elever tycker det är lite kul - andra tycker man är en mes (eller båda och). "Vad löjlig du är!" Senare säger oftast eleverna - glatt överraskade (och då speciellt treorna) - att man hade rätt. "Vad fort våren gick!"

Vi ses.

Work again...

Oj vad fort det gick! Det känns som det var igår som man vandrade från julavslutningen i Betlehemskyrkan. Men vid ytterligare en check av almanackan så har det faktiskt gått 16 dagar. Jullovet är slut. Inga fler vardagssovmornar - på ett tag i varje fall. Ja, ja... Det ska bli skönt med vardag igen... Tror jag.

Vi ses.

Aktivering

"Ska vi åka och spela badminton?" frågar Linda på lördagsmorgonen. "Ja det gör vi." svarar jag. När det bestämdes så körde maskineriet igång. Linda stack ner till grannen och frågade om hon var intresserad och jag ringde till Bäckis och purrade honom. Bokning av tid på Rackethallen och sen är det dags för H.M. och fara upp till PigCreek för att hämta träningsgrejer och badmintonracketar. Tiden bokades till klockan ett och jag hade 50 minuter på mig. Jag kommer upp till lägenheten - packar väskan och åker tillbaka till Lindas igen. Väl upp hos henne möter jag henne i dörren och inser att jag glömt racketarna. Väl i bilen igen så kommer jag på att man antagligen kan hyra där. Men, men...

Vi blir dock bara ett par fem minuter sena. Bäckis hade ändå hunnit tänka tanken att vi lurat honom. Att vi gjort detta för att få upp honom. Vi börjar spela och jag inser återigen att jag är så mycket duktigare i teorin än i praktiken. Bollkänsla? Tjenare. Ramträffar och felbedömningar. Jag ser en schysst lobb som far i en härlig kurva mot mig och i tanken ser man ett levererande av en stenhård smash. I verkligheten är det annorlunda. Hål i racket? Näe, inget fel på det.

Men fy sjutton vad kul det är! Även om H.M. har ett otroligt risigt temprament när det gäller matchspel, så är det otroligt kul. Vi kommer tillbaka för att bibehålla vår träningsvärk i rumpan.

Vi ses.

Utsikt från ett fönster

Jag hade ett projekt på gång igår. Ja, i ärlighetens namn så är det projektet fortfarande levande idag också. Projektet gick ut på att fixa limresterna på mitt badrumsgolv. En gång i tiden lade jag ut en inte alltför torr badrumsmatta på golvet och det har man fått äta upp. Mattan fastnade. Den satt stenhårt och igår tröttnade jag rätt rejält och ryckte bort mattan - kvar på golvet fanns alltså limresterna (eller vad det nu kan vara). Där har man legat och skrubbat och fortfarande inte fått bort det - men det tar sig.

Nå... I mitt vandrande och pysslande runt i lägenheten på PigCreek så stannade jag upp ett flertal tillfällen på exakt samma ställe och där förlorade jag mig helt i mina tankar. Ibland så kan man hitta det där stället med stort S - det där stället som man inte kan slita sig ifrån utan blir stående och tittar på den utsikt som Stället bjuder på. Jag har alltså ett sånt ställe i min lägenhet. Det är mitt köksfönster som vetter ut mot den plats där Norrstrandsgatan och Ulvsbygatan möts. Särskilt när det är vinter tycker jag att det är otroligt vackert och väldigt drömlikt... Eller verkligt... Eller... Det känns nästan som om man ser en tavla eller att man ser en scen ur en bok man läst. En bok av Per-Anders Fogelström eller Hjalmar Söderberg. Fast det händer oftast bara på kvällen (och på vintern tror jag) - då gatlamporna tänts och snön reflekteras och lyser upp området. Man förlorar sig för en stund.

Vi ses.

Tips om städtips

Häromdagen (häromåret) så gick jag omkring och pysslade (städade) lite här hemma. Jag insåg bland annat att det inte direkt var nödvändigt att ha kvar julgrejerna - särskilt då jag var igång med städningen. Så ner med grejerna i jullådan och fram med de vanliga grejerna. Då ser jag att det är en stor stearinfläck på min duk som jag brukar ha på stereobänken. Jag har tidigare noterat att fläcken funnits där och har tidigare försökt ta bort det - men försöken har varit fruktlösa. Nu var det dags igen. Fläcken ska bort! Men hur gör man? In på nätet och googla... "stearinfläck" Resultatet: Dammsugning - bloggen med städtips - där fick jag reda på att om jag med hög värme stryker på stearinet (med ett mellanliggande tygstycke förstås) så skall den försvinna. Sagt och gjort - efter tio sekunder var fläcken borta. Ett riktigt bra tips och en riktigt bra sida!

Vi ses.

2008 är här

2008 är inte gammalt. 40 timmar och 54 minuter om man ska vara exakt. Sitter just nu med laptopen på mina lår och känner värmen strömma ur den. Christian Kjellvander strömmar ut ur högtalarna - kaffekoppen inom ett obekvämt avstånd och nu tänkte jag att det var dags att göra en liten betraktelse av 2007. Jag hade en dunderidé om denna betraktelse - en härlig intresseväckande början, en hjärtlig mitt och en klockren knorr på slutet. Men först tänkte jag att jag skulle ringa ett par arbetssamtal - man måste ju passa på nu när man är ledig (hoppas de man ringer inte är det) - och sedan några till vänner och bekanta... Några önskningar om god fortsättning vill man ge till de som inte fick SMS:en på nyårsnatten. Jag fick X antal "meddelandet kunde inte levereras".

Och nu är idén helt försvunnen...

Vi ses.

GOTT NYTT ÅR!!!

Nyårslöften? Ja, jag kommer i varje fall försöka minska ner på kaffet. Och en förhoppning är väl att sänka golfhandikappet till officiellt.

Vi ses.