Vad är det man brukar säga?

Att bagarens barn aldrig får bröd? Är det så man säger? Nåja, i varje fall så jobbar jag på en gymnasieskola som har ett frisörsprogram. Perfekt! Kan man tycka... Men eftersom man har den lyx och möjlighet att gå till eleverna och få en jättebra klippning (tills man själv förstör den med hårprodukter man inte har kunskap till att använda vill säga) när man i princip vill så blir det naturligtvis aldrig av. Att få till stånd en klippning är för mig tydligen lika svårt som för Bush att dra tillbaka sina trupper från Irak.

Det slutar alltid med att en annan vandrar förvirrat omkring med en frisyr som ser ut att vara hämtad ur... (eeh) Buster(?) eller ett tjeckiskt hockeyprogram från 70-talet. Dock utan spretfrillan på toppen - tack Gud för det.

Men äntligen så har man fått till stånd en klipptid - tror jag - om två veckor. Äntligen ska jag få göra det jag tjatat om ett bra tag nu. "Jag måste klippa mig. Jag ser ju för jävlig ut." Äntligen.

Vi ses.