Tid för detta – femton minuter …eller ett helt liv

Det har tagit lång tid, flera hundratusentals kubikmeter vatten har hunnit rinna under Karlstads vackra stenbro och fortfarande har inget hänt. Det har ju inte funnits tid. Tid är utav yttersta vikt, det är den mest betydelsefulla ingrediensen. Ändå kan man missa en del av showen, man tittar bort ett ögonblick och ett ögonblick av tid har försvunnit. Tiden har flutit bort, blåst förbi, som en vårvind. Men är det inte det som gör det så spännande – det faktum att man har tid för detta, men inte för det andra?

Jag roade mig i veckan med att fråga olika människor vad det ansåg tid vara. Svaret blev inte direkt varierande – det tenderande till att ligga åt hållet… ”Inte tillräckligt.” Stressar vi inte lite för mycket nu förtiden? Allting kretsar kring 24/7-konceptet, där det mesta cirklar kring att hinna med så mycket möjligt på så kort tid som möjligt. Att bli utbränd verkar numera inte vara ett undantag längre, mer en regel. Denna jakt efter att tiden skall räcka till är rent absurd. Allting skall gå på tid, ett 100-meterslopp, en fotbollsmatch, en tenta, en 10-poängsuppsats etc. etc. etc. Låt det ta den tid det tar. Med tidspress blir det ju bara halvtaskigt ändå. Eller?

Se på Monty Python-gänget – de hade en sund inställning till tid. Ett toppenbra exempel är deras VM i kurragömma, den tävlingen tog ca 11 år 2 månader och 26 dagar (tack Bäckis för din sakkunskap). Det är lugna puckar det. Ingen stress. Dock gick det på tid, men det tog den tid det tog. Ingen slutsignal där inte.

Varför kan man inte helt enkelt ta det lugnt en liten stund, medvetet stanna upp och låta tiden springa förbi – gripa tag i det där stilla guldkornet. Ser du en vacker blomma, stanna upp, betrakta den, det gör inget om du kommer fem minuter sent för en gångs skull – som tjuren Ferdinand – han var lugn han. Kolugn.

Men sedan kan man ju se åt det andra hållet, när man längtar efter något och tiden går så sakta att man inte vet var man skall ta vägen. Som att filmatiseringen av Sagan om Ringen skall ha premiär. Varför i hela friden kan det inte vara december. Men det är ju klart man kan ju alltid sätta sig ner, ta en kopp kaffe och vänta, lugnt och stilla.

allas eder egen H.M.Hellberg
…livsåskådare, som även han stundtals jagar tiden.

Fotnot: Jag hittade denna text när jag städade i min dator, den är skriven för studenttidningen Citrus i maj 2001 - tycker faktiskt att krönikan stämmer även idag, så...