Om man jämför med gårdagen, så har denna dag varit riktigt, riktigt bra. Igår klarade en elev - med sin ultrapessimistiska människosyn och trosuppfattning - sänka mig så långt ner i skoskaften så att det tog flera timmar att dra mig upp igen. Där måste jag tacka frk C för en otroligt god hjälp genom ett läkande och terapeutiskt samtal.
Idag. Oj, oj, oj. Vilken skillnad! Det har varit ett stå i hela dagen. Lektioner i ett och om man får en liten, liten rast så ringer telefonen. Men det har varit bra samtal. Inga ledsamheter - utan bara konstruktiva sådana. Man avslutar sedan arbetsdagen, åker hem, tar en liten tupplur och man vaknar perfekt pigg för en runda golf på Sommarro med Lilljohan och Anders. Stod och tränade lite på rangen innan vi gick ut på banan och det kändes riktigt bra. Schysst uppställning, fin bollträff. "Hmmm, tänkte jag, detta tar jag med mig ut på banan." Tror ni att jag gjorde det? Nope. Men skit samma - det är underbart skönt att vandra runt på banan. Även om man spelar uselt.
Man måste nog träna...
Vi ses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det behövs så lite. I bland kan ett, kort, samtal vara det som skiljer mellan en bra och dålig dag.
Jag har bara korta samtal på mitt jobb. Mycket korta och ganska lika men om mönstret bryts beror det för det mesta på att någon vill klaga och alla människor är inte så smidiga, en del rent elaka... Såna dagar räcker det med ett vänligt ord för att jag ska känna att dagen inte var helt värdelös.
Du har så rätt. Det goda samtalet... Det goda ordet... Det härliga leendet...
Skicka en kommentar