torsdag, maj 03, 2007

Frågetecken och andra sätt att förvirra.

Jag måste först - återigen - slå på trumman Peters allehanda olika blogginslag. Han har tidigare berättat om sina vedermödor i Örebro. Nu senast handlar hans berättelse om något så trivialt som undergången under järnvägen här i Karlstad. Jag måste också höja rösten i ett "wow" när det gäller hans konstnärliga fotografier, som han tagit lite här och där i vår lilla stad där livet sakta vankar fram och solen skiner.

Karin undrade hur jag hinner med att skriva alla dessa blogginlägg. Det är då inte mer dramatiskt än att man har ett medvetandeflöde som rinner ut på tangenterna. Därav finns den stora risken att "bullshit"-faktorn är hög. Men va sjutton. Lite kul måste man väl ha.

Novellen däremot är faktiskt en copy-paste av den novell jag skrev i fempoängskursen "Att tala och skriva" på högskolan i Karlstad under vintern 94-95. Gud vad länge sedan.

Och på tal om att göra bort sig. Det gör jag alltid. På det ena eller andra sättet. Och hur jag gör bort mig är min ensak. Så det så... Och det är alltid kul att väcka nyfikenhet. (oj, där höll en smajli på komma in) Hehe... (istället)

En sak som hänt idag som inte är så jädra kul är att min gamle kollega Christer kommer att lämna oss inom en snar framtid. Jaha, Christer? Vad har Älvkullen som inte vi har??? Om jag är bitter? Jepp... Sur? Jepp... Glad för din skull? Jepp...

Vi ses.

2 kommentarer:

Peter J Andersson sa...

Nämen? Nu blev jag sådär rörd och generad igen. Tack, Hellberg! När det gäller fotografierna så gör man så gott man kan med en mobilkamera. Fattig-mans-budget, so to speak.

Håller med dig om "medvetandeflödet". Tillika risken för en alltför hög bullshit-faktor. Där tror jag du lyckats bättre än mig. Dock sant som det är sagt. Lite kul ska man väl få ha?

Anonym sa...

Ångest och förvirring är bara förnamnet på några av de känslor som snurrat sedan det här dök upp. Men va fan - har jag suttit och tyckt att det varit lite tråkigt på jobbet senaste åren så är det ändå dags att testa något nytt när det hamnar i ens knä. Kommer helt klart sakna eleverna (lite) och kollegorna (bamsemycket). Får väl se om jag kommer trivas - om inte annat kommer jag tillbaka. :-)