En lyx...

...man ibland glömmer av att man har.

Vid elvatiden igår kväll bestämde jag mig att det var dags att knyta sig. Med den tråkiga romanen Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl... En roman som jag tycker är ett plagiat av Donna Tartts Den hemliga historien med den skillnaden att Pessl använder en massa prettoreferenser för att visa hur beläst hon är (vilken får mig att fundera i den riktningen att jag kanske är lite avundssjuk på detta faktum - återkommer nog i detta)...

Nå! Var var jag? Jo, med Pessl i näven ska jag dra ner rullgardinen... Och plötsligt ligger den vid mina fötter. Tur att Ida, min granne, hör lite dåligt för det var en hög och ljudlig svordom som undslapp mina läppar.

Nästa tanke är: Hur gör jag nu? Ska jag fixa rullgardinen nu? Då upptäcker jag att mina vanliga gardiner räcker gott och väl. Trygghet och omslutenhet blir snabbt återställt i det lilla sovrummet. Och ingen kan se in i sovrummet och se vilken tråkig bok jag läser. Problem solved - för nu. Men ändå... Varför ska jag alltid ha bekymmer med mina fönster och dess tillbehör?

Vi ses.