Har precis läst ut Stephen Kings Cell. Det skulle vara en skräckis i riktig Stephen King-anda läste jag någonstans. Jovars. Öppningen är riktigt bra. Efter ett, par, tre sidor så har en massa zombies klivit in i handlingen och det verkar vara en bok i högt tempo och med lite nervkittling. Cell handlar om en dag då hela världen går åt - ja, helt enkelt - helvete. Det är dagen då alla mobiltelefoner sänder ut en puls som gör att människan blir till en aggressiv zombie. Inte en sån där slöis som man stött på i flertalet filmer. Utan en bärsärkazombie. Vi får följa Clay - som hatar mobiler - i hans strävan att hitta sin son innan denne svarar i mobilen. På sin väg träffar Clay på några andra personer som också har klarat sig från mobilernas effekt. De slår följe...Konceptet var ju lite spännande. Vad skulle hända om någon bestämde sig för - och hade tekniken till - att sända ut en puls via mobilen till människan. En puls som skulle medföra att människan går tillbaka till ett stadium där bara våld finns. Ingen tanke, inga känslor, ingenting... Bara våld.
Ja, vad mer finns att säga annat än att boken inte var bra. Det känns som King har slentrianskrivit en halvschysst skräckis. Jag har länge tyckt att Kings signum har varit hans person- och miljöskildringar - man lär verkligen känna personerna han skriver om och man befinner sig verkligen mitt i scenariot. Men här har han inte lyckats alls. Vad synd.
Boken får två hårdrockstummar av fem möjliga. Lite besviken faktiskt.
Vi ses.
3 kommentarer:
Jag är dissapointed på sån reklamblaj som du lyckats drabbas av från crescenet.
Med tanke på Kings produktivitet kan man nog tyvärr inte mer än annat räkna med slentrianmässigt skrivna böcker emellan åt. Han skriver fasiken mer böcker per år än jag hinner läsa. Får återgå till att läsa Gummitarzan eller liknande så jag kan vända på den statistiken...
Stefan Kung var bättre förr.
Skicka en kommentar