"Peace means reloading your guns" - detta cyniska citatet läste jag på en t-shirt en gång. Det måste också gälla vissa sjukdomar och förkylningar. Efter att ha varit sjukskriven i dagarna tre så gick jag glad i hågen iväg till jobbet i fredags. Fortfarande lite snörvlig, men på väg mot det bättre. Helt klart. Tog emot ett jättetrevligt studiebesök från Kavelbrogymnasiet i Skövde och allt var perfekt. Hostsnörvlade lite då och då - men jag hade ju ingen ledvärk, dåsighet eller huvudvärk.
Väl hemma hos Linda och fredagsvila - då började det. "Host, host!" Jag svepte lite hostmedicin vid läggdags och som Sir Väs beredde jag mig för vila. Då körde det igång. Hostattack efter hostattack. Sjukdomen hade bara laddat om och kom nu med förnyad attack - denna gång i form av hostattacker. Snabb omgruppering - uppbullning av kuddar och sovande i sittande läge. Somnar... Och väcks av en ynka hostning. Somnar... Och väcks av en ynka hostning. Som sedan följs av en hostattack. Man försöker hosta så tyst som möjligt så att man inte väcker den sovande skönheten bredvid. Jo, tjenare... In framåt natten och flertalet attacker senare föreslår Linda att koka lite vatten och ta i lite honung. Undrar om hon fått en blund överhuvudtaget? Honungsvattnet lenar för en stund, sen är det dags igen...
Fy fan för hosta. Ledbrutenhet, feber och dåsighet kan man sova bort. Hostfanskapet väcker ju en hela tiden. Samtidigt som det drar in oskyldiga i misären också.
Vi ses.
I övrigt måste det tilläggas att Brynäs slog Södertälje med 10-2. Hoppsan! Sen har min gode vän Bäckis fått fast tjänst. Grattis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar