Igen...

Jag var på The Wedding Singer på Värmlandsoperan igår. Jag, min mentorskollega och våra elever. Härligt - teater, musik, Christer Nerfont... Skitkul - helt enkelt. I slutet av musikalen - när säcken ska knytas ihop - när pojken möter (och får) flickan han håller kär - så ser jag mig omkring. Och ser... En av mina mest introverta elever ler!!! Ler och klappar med i musiken... Underbart! Jag var tvungen att titta bort - för hade jag sett mer hade jag nog börjat lipa.

Det är kväll! Sitter nere på Rovfågelsvägen... Min kära sitter bredvid mig och allt är toppen. Då vi efter en kvalitativ zappingrunda fastnar vid TV4:s program Hitta hem - ni kanske vet, programmet om hemlösa hundar och katter - där får vi möta fyra urgulliga kattungar i en låda. De har inget hem och förhoppningen är att de genom programmet ska få ett. Eller i varje fall i framtiden. I slutet av programmet får vi möta en hund som lider av allergi - veterinär och personal har med ljus och lykta sökt efter husse eller matte, men misslyckats. Hunden har sådan svår allergi att de tror att han en dag kommer att klia sönder sig. P.g.a. att de inte funnit ett hem till vovven så är de tvungna att ta den av daga. De lägger honom på golvet - ger honom en spruta och han dör. Stilla... Älskad av personalen... Inte ensam...

Då faller tårarna

Vi ses.