...när allt fungerar. Uppgifterna rullar på och allt pumpar på som ett väloljat maskineri. Man känner att allt går ens väg och man kan dansa omkring på ulliga rosa bomulltussar, där fjärilar försiktigt flyger omkring. Man dansar och är glad. Ser ni bilden? Den bilden fick jag när jag läste Hyssens senaste blogginlägg.
På mitt jobb är det inte så. Den senaste veckan har det gnisslat i maskineriet för att en människa strött sand i det. En utomstående har uppmanat oss till en dialog om en viss sak och när vi inbjuder till denna så ser sig personen för upptagen för att komma. Va fasen blir det då för dialog frågar sig vän av ordning. "Vi måste lösa detta problem?" säger personen. Det var inget problem förrän hon/han klampade in. Nu har man suttit hela eftermiddagen och utformat strategier för henne/honom för att han/hon ska känna sig nöjd.
Vi ses då va!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där låter inte kul alls skulle jag vilja säga...
Har det uppkommit problem precis nu eller är det gmala problem som blossar upp?
Jag tycker att konfliktsituationer mellan kollegor aär ungefär hur jobbigt som helst...
Ett sprillans nytt problem. Och naturligtvis är den utomstående som orsakat problemet. Som turär så råder det som vanligt harmoni och konsensus i arbetslaget.
Skicka en kommentar