Den inre resan

Man får syn på livet först från fönstret i en tågvagn som susar fram genom landskapet. Och med "Throw your Hatred Down" i hörlurarna. Jag tänker på åren som har gått, vad jag har framför mig, på mina nära, och på alla frågor jag aldrig kunnat svara på. Bästa partiet i "Throw..." är sista refrängen. Kram P

Det är så vackert så man gråter. Den inre resan - a journey into your inner self. Man minns SJs reklam där man ser en man titta ut genom fönstret. Vagnarna dunkar mot spåret. DunkDunk - DunkDunk - DunkDunk - man passerar förbi en vägbom - plingplingpling. Man förlorar sig ut i tankarnas värld då man ser det (oftast) vackra landskapet susa förbi. Man ser träd, kor och hus. Hus som är vackra och idylliska. Sådär vackert svenskt - rödmålade med vita knutar. Kossor som är på väg till lagårn för sin kvällsmjölkning. Små nedlagda stationshus och en ensam korvmoj - med en massa människor framför. Man ser ljus i fönstret långt bort. Snön kan ligga vit och mörkret har sedan länge fallit och man ser det där ljuset i fönstret där människor lever. Lagar mat, ser på tv, samtalar. Som Petter säger i sitt SMS: Man tänker på vart man är på väg, vart man varit och de frågor man aldrig kunnat besvara... Man lyssnar på det sånger man tycker om och tänker på de man älskar...

Boden 2006. Snart kommer konduktören för att meddela att man blir själv i sovkupén ända till Stockholm. Oooh vad härligt. Ensam med sina tankar, sin bok, Pearl Jam och Tool. Och det ljuvliga landskapet som kommer att segla förbi... Den inre resan.

Vi ses.