Det är härligt när man vaknar och känner sig helt utvilad. Klockan är nio och man är pigg som en mört. Man ligger kvar och gottar sig i sängen och ser till att man mornar sig ordentligt. En röst frågar om man vill ha gröt till frukost och hur många mackor. Köksbestyr hörs och man kliver upp för att hjälpa till. Jag fixade kaffe...
Att möta hösten utan en tillstymmelse av regn är helt fantastiskt. Linda upptäckte att hon hade lite halvgammalt bröd och föreslog att vi skulle vandra ner till Mariebergsviken och mata änderna. När vi möter dem - änderna - så är de bara fyra stycken. När vi lämnar strandkanten så har cirka femton stycken slutit upp. Vad man smått observerade var att en av änderna (en hona) var lite utanför. Inte alls på topp och sugen på brödbitar. Underligt. Hennes kompisar flög omkring och jagade brödbitar. Hon - å andra sidan - paddlade slött omkring. Efter en stunds analyserande kom vi fram till att hon förhoppningsvis var mätt.
Men vilken höstdag!
Vi promenerar in i Mariebergsskogen och möter temalekträdgårdarna -
speciellt kul var musikträdgården där man får pröva på klockspel, trianglar och "konferens". "Konferens" är ett pratrör som sträcker sig från ena änden av lekträdgården till den andra. Under vår utforskningsräd i lekparken så insåg vi dock inte detta. En vandring in på nätet rätade dock ut frågetecknet. Trianglarna gav oss en minnesblänk från mellanstadietiden. Linda menade att triangeln var det tråkigaste instrumentet som man kunde välja från instrumentlådan. Jag röstade däremot på träblocken. Men tänk att få vara barn igen - om bara för en liten stund - och få "laja" där hur mycket man vill - utan att folk börjar höja på ögonbrynen alltså. Mest fascinerad blev man av den hypnotiska snurran - urhäftig.
Och vilken höstdag!
Ett besök på Naturum och en tidig lunch - hur mysigt som helst. Och sedan en vandring till fågeltornet och njuta av vädret och utsikten. Den klara luften och den härliga doften och det underbara sällskapet.
Vi hann till och med att avsluta dagen på Värmlands Museum och utställning om Alfons Åberg. Jädrar vilka coola leksaker han har. Dessutom måste jag tillägga att Alfons pappa alltid har sett så snäll ut. Sympatisk.
Vi ses.
Falköpings AIK handboll - laget i mitt hjärta - har vunnit två matcher av två möjliga i division två västra. En schysst skalp togs i och med segern mot Skövde HK - elitserielaget IFK Skövdes farmarlag. Det tycker jag är stort i varje fall. Kör FAIK!
Vi promenerar in i Mariebergsskogen och möter temalekträdgårdarna -
speciellt kul var musikträdgården där man får pröva på klockspel, trianglar och "konferens". "Konferens" är ett pratrör som sträcker sig från ena änden av lekträdgården till den andra. Under vår utforskningsräd i lekparken så insåg vi dock inte detta. En vandring in på nätet rätade dock ut frågetecknet. Trianglarna gav oss en minnesblänk från mellanstadietiden. Linda menade att triangeln var det tråkigaste instrumentet som man kunde välja från instrumentlådan. Jag röstade däremot på träblocken. Men tänk att få vara barn igen - om bara för en liten stund - och få "laja" där hur mycket man vill - utan att folk börjar höja på ögonbrynen alltså. Mest fascinerad blev man av den hypnotiska snurran - urhäftig.
Vi hann till och med att avsluta dagen på Värmlands Museum och utställning om Alfons Åberg. Jädrar vilka coola leksaker han har. Dessutom måste jag tillägga att Alfons pappa alltid har sett så snäll ut. Sympatisk.
Det var inte direkt något fel på min uppmärksamhet. Fontänen hade inte varit där så länge. Den invigdes i torsdags eller nåt och är till för att röra upp tjärnen och minska algblomningen. Samtidigt som det är en skönhetsupplevelse.
Boden 2006. Snart kommer konduktören för att meddela att man blir själv i sovkupén ända till Stockholm. Oooh vad härligt. Ensam med sina tankar, sin bok, Pearl Jam och Tool. Och det ljuvliga landskapet som kommer att segla förbi... Den inre resan.
