Ooooh, så vackert väder...

...och vad har hänt. En riktigt ordentlig vårförkylning har gjort ett intrång i mitt liv denna vecka. I skrivandes stund har febern i princip försvunnit och jag har inte direkt ont i halsen längre. Men det är rätt otroligt vad kraft en förkylning suger ur en. Jag och Jeppe gick gladeligen ut på Bryngfjorden idag för en 18-hålsrunda. Vid det sjätte hålet var jag tvungen att ta på mig en tröja - jag började frysa i värmen. Helt sjukt. Vid typ det nionde hålet var jag precis slut. Jag var till och med rädd för att jag skulle tuppa av. Då var det definitivt dags för djupa andetag. Vilket fungerade. Ett annat orosmoln kom då inseglande. Vattnet började ta slut. Vilket ledde till ransonering.

Hur gick det att spela då? Uselt... Som vanligt. Ja, ja, jag vet vad ni säger. Du måste stå mer vid drivingrangen. Klart jag håller med om det. Men va fan, jag borde ju för fan lära mig att träffa bollen typ varenda gång i varje fall!!! Det behöver naturligtvis inte vara en perfekt träff - bara en träff. Det är allt jag begär. Jag som har ett radband t.o.m. - nytt för i år. Kom igen - ge mig lite bollkänsla!!! Bitter? Jepp. Vid femtonde buttrade jag surt till Jeppe att jag skulle ta tillbaka min anmälan från golftävlingen nästa helg. "Det kan du ju inte göra." sa Jeppe lite osäkert småleende. "Det är ju för fan retligt." sa jag. Då sa han inget.

Äh, va fan. Man får väl bita ihop. Odla en moppemustasch och se tävlingen an med gott humör och försöka ha så roligt som möjligt.

Nu är det fredagkväll och jag vill vara någon annanstans.

Vi ses.