På det glada 90-talet... Eller rättare sagt 2000-talet när jag tänker efter. (Vilket gör det jag ska berätta ännu retligare.) Nåväl - för ett par tre, fyra år sedan så hängde gänget rätt frekvent hemma hos Lilljohan, där vi till vardags käkade pizza och där vi på helgerna drack pilsner. Under glada tillrop satt vi och lyssnade på musik och avnjöt några flaskor Staropramen (alternativ fanns naturligtvis). Vid ett tillfälle spelade Lilljohan Millencollin och deras låt E20 norr och helt plötsligt var en luftgrupp född. Spontant hade medlemmarna i öldrickarnas gemenskap börjat spela luftgitarr, luftbas, lufttrummor och... luftsång. Detta blev ett populärt (hmmm?) och ofta återkommande inslag på våra fester. Det gick till och med så långt att en del jämförde de olika spelningarna med varandra. Och under min nuvarande minnes-slägge-session erinrar jag mig till och med det rörelseschema vi hade uppfunnit och inövat. Alla pojkband vred sig i sina gravar. Vid ett tillfälle - minns jag - hördes det ett tjut ur publiken när vår luftsångare slängde micken (en ståltermos) och fortsatte ösa som om det inte var någon morgondag. "Iiiiiiiiih, han slängde micken, iiiiih!!!" hördes det. Det var då en annan - luftbassisten alltså - VERKLIGEN började undra vad vi höll på med. Och då menar jag inte bara luftbandet. Utan hela happeningen. Nåja, kul var det i varje fall. Då!
Nå!!! Igår kväll var jag på födelsekalas hos Anna och Lilljohan och det var då det hände. Lilljohan ville att vi skulle återbilda bandet igen. "Vafan säger du?" tror jag min respons var. Men han stod på sig och när han hade samlat ihop ett gäng stand-ins för de andra lufinstrumenten så var konserten i full gång. "Kom ihåg rörelseschemat!" väste Lilljohan i mitt öra. Blicken jag gav honom talade nog sitt tydliga språk: "Men nu får du väl ta och ge dig!!!" Innerst inne så ville jag faktiskt komma ihåg rörelseschemat. Sen kom Lina - som är kunnig inom det normala basspelandet - och sa till mig att hon hade ögonen på hur jag trakterade min luftbas så man var ju tvungen att sköta sig. Inga felspelningar här inte. Och kul var det. Men inte riktigt som förr. Man borde egentligen veta när man ska lägga av. Se på Genesis bara.
Till råga på allt så filmades eländet. YouTube nästa? Hoppas inte det.
Vi ses - kanske då Hebbe trakterar en riktig bas - som här nedan.
söndag, april 29, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar