Förresten!!!

Om ni undrar vem som har tagit bilden som ståtar längst ner på denna blogg så är det Jeff Ament. Killen som trakterar bas i världens bästa band - Pearl Jam. Så det så. Om ni inte orkar scrolla ner så får ni bilden här. Oooooh, så vacker.



Eddie Vedder for president.

På tal om att plocka upp skräpet.

Det har varit mycket In Flames det senaste och jag tror inte det kommer att sluta på ett bra tag. Att man finner både gamla och nya texter som man kan lägga an på dagsaktuella händelser i världen händer ju lite då och då. Och In Flames bevisar återigen att de har en viss närhet till mig och mitt vardagsliv. I låten "Reflect the storm" från Come Clarity sjungs det "Take out the trash and burn it". Slump??? Tror inte det.

Nog med skitsnack.

Vi ses.

Jaha! Och så har man gjort bort sig igen!!!

På det glada 90-talet... Eller rättare sagt 2000-talet när jag tänker efter. (Vilket gör det jag ska berätta ännu retligare.) Nåväl - för ett par tre, fyra år sedan så hängde gänget rätt frekvent hemma hos Lilljohan, där vi till vardags käkade pizza och där vi på helgerna drack pilsner. Under glada tillrop satt vi och lyssnade på musik och avnjöt några flaskor Staropramen (alternativ fanns naturligtvis). Vid ett tillfälle spelade Lilljohan Millencollin och deras låt E20 norr och helt plötsligt var en luftgrupp född. Spontant hade medlemmarna i öldrickarnas gemenskap börjat spela luftgitarr, luftbas, lufttrummor och... luftsång. Detta blev ett populärt (hmmm?) och ofta återkommande inslag på våra fester. Det gick till och med så långt att en del jämförde de olika spelningarna med varandra. Och under min nuvarande minnes-slägge-session erinrar jag mig till och med det rörelseschema vi hade uppfunnit och inövat. Alla pojkband vred sig i sina gravar. Vid ett tillfälle - minns jag - hördes det ett tjut ur publiken när vår luftsångare slängde micken (en ståltermos) och fortsatte ösa som om det inte var någon morgondag. "Iiiiiiiiih, han slängde micken, iiiiih!!!" hördes det. Det var då en annan - luftbassisten alltså - VERKLIGEN började undra vad vi höll på med. Och då menar jag inte bara luftbandet. Utan hela happeningen. Nåja, kul var det i varje fall. Då!

Nå!!! Igår kväll var jag på födelsekalas hos Anna och Lilljohan och det var då det hände. Lilljohan ville att vi skulle återbilda bandet igen. "Vafan säger du?" tror jag min respons var. Men han stod på sig och när han hade samlat ihop ett gäng stand-ins för de andra lufinstrumenten så var konserten i full gång. "Kom ihåg rörelseschemat!" väste Lilljohan i mitt öra. Blicken jag gav honom talade nog sitt tydliga språk: "Men nu får du väl ta och ge dig!!!" Innerst inne så ville jag faktiskt komma ihåg rörelseschemat. Sen kom Lina - som är kunnig inom det normala basspelandet - och sa till mig att hon hade ögonen på hur jag trakterade min luftbas så man var ju tvungen att sköta sig. Inga felspelningar här inte. Och kul var det. Men inte riktigt som förr. Man borde egentligen veta när man ska lägga av. Se på Genesis bara.

Till råga på allt så filmades eländet. YouTube nästa? Hoppas inte det.

Vi ses - kanske då Hebbe trakterar en riktig bas - som här nedan.

Ooooh, så vackert väder...

...och vad har hänt. En riktigt ordentlig vårförkylning har gjort ett intrång i mitt liv denna vecka. I skrivandes stund har febern i princip försvunnit och jag har inte direkt ont i halsen längre. Men det är rätt otroligt vad kraft en förkylning suger ur en. Jag och Jeppe gick gladeligen ut på Bryngfjorden idag för en 18-hålsrunda. Vid det sjätte hålet var jag tvungen att ta på mig en tröja - jag började frysa i värmen. Helt sjukt. Vid typ det nionde hålet var jag precis slut. Jag var till och med rädd för att jag skulle tuppa av. Då var det definitivt dags för djupa andetag. Vilket fungerade. Ett annat orosmoln kom då inseglande. Vattnet började ta slut. Vilket ledde till ransonering.

Hur gick det att spela då? Uselt... Som vanligt. Ja, ja, jag vet vad ni säger. Du måste stå mer vid drivingrangen. Klart jag håller med om det. Men va fan, jag borde ju för fan lära mig att träffa bollen typ varenda gång i varje fall!!! Det behöver naturligtvis inte vara en perfekt träff - bara en träff. Det är allt jag begär. Jag som har ett radband t.o.m. - nytt för i år. Kom igen - ge mig lite bollkänsla!!! Bitter? Jepp. Vid femtonde buttrade jag surt till Jeppe att jag skulle ta tillbaka min anmälan från golftävlingen nästa helg. "Det kan du ju inte göra." sa Jeppe lite osäkert småleende. "Det är ju för fan retligt." sa jag. Då sa han inget.

Äh, va fan. Man får väl bita ihop. Odla en moppemustasch och se tävlingen an med gott humör och försöka ha så roligt som möjligt.

Nu är det fredagkväll och jag vill vara någon annanstans.

Vi ses.

Kvällens verksamhet...

...för er som är intresserade.

Sitter och slötittar på matchen mellan United och Milan, där Milan leder på bortaplan med två mål mot ett. Strongt. Jag kommer ihåg ett United då en viss Eric Cantona dominerade både på och utanför plan. Vem minns inte segergesten (eller rättare sagt avsaknaden av) där han med kragen uppfälld coolt står och mottar folkets jubel. Underbart!!! Poesi.



Slår över till tvåan och möter Therese på lokalnyheterna och inser att jag saknar Jempa. Goegumman som förgyllde vår tillvaro både i rutan och rent polarmässigt här i Karlstad för ett par år sedan. Hon trivs gott i Götet vad jag förstår.

Jag tror att jag börjar bli förkyld också. Jag var nyss nere i tvättstugan och började råhosta... Vad sjutton är det frågan om. Det är ju vår och även om vädret slog om och blev lite kallt igen så har jag skött mig. Jag har tagit på mig en mössa, jag har inte gått i t-shirt när det varit kallt eller nåt. (Jag lovar mamma) Nåväl, jag har bäddat rent i varje fall - så inatt lär man sova gott. Har i och för sig inget problem med det annars heller, men ändå.

Jag har dessutom bytt mailadress denna kväll (bekräftande mail kommer), men ni kan ju redan nu roa er med att pröva detta. För er som har mitt gamla mail så är förledet detsamma. Mailservern är nu gmail.com. Jag har tröttnat riktigt mycket på all den spam som kom till min shortcut-adress. Vilket i-landsproblem egentligen.

Nu får det vara nog med skitsnack och dax för bingen.

Vi ses.

Plocka upp skräpet för fan!!!

Jag börjar väl bli gammal. Jag går faktiskt omkring och stör mig så smått på att det alltid är så skitigt och nedskräpat överallt. Cigarettfimpar, glasspapper, chipspåsar m.m. m.m. - Sverige ser för jävligt ut. Hur löser vi nu detta? Jo, Håll Sverige Rent har nu i veckan en kampanj där man kan anmäla sig och visa att man vill ha rent och snyggt. Kravet är att man plockar upp minst en skräpgrej per dag. Skitenkelt. Klicka på länken och anmäl dig.



Vi ses i ett skräpfritt Sverige.

Det är söndag...

...och IFK Skövde spelar semifinal i handboll mot Sävehof. Just nu leder Sävehof med ett mål och det är görspännande. Om jag vore en "normalt" funtad Falköpingsanhängare borde jag inte hålla på Skövde. Men här snackar vi ju elitserien och då måste man ju hålla på sina västgötafränder. Dessutom var det faktiskt Skövde AIK (numer HP Skövde 90 vad jag förstått) och FAIK som var de argaste konkurrenterna. Roligaste minnet från dessa arga matcher var nog när en sekvens i en match slutade med att Mogge stod böjd över deras fulaste spelare som låg ner och med knuten näve hotade med stryk. Jag har aldrig och kommer aldrig förespråka våld, men vissa saker har sina undantag. (Nu gjorde jag det ändå.)

I övrigt har det varit en väldigt lugn helg. I fredags sysselsatte jag mig med att möblera om sovrummet så att det inte ser så pojkrumsaktigt ut. Det blev jättebra. Under lördag spelades det golf och jag fattar fortfarande inte ett dugg av detta förvirrande spel. Efter två hål hade jag sex poäng, där jag gick på par på första hålet. Efter dessa inledande hål började Magnus tänka och krypa ihop och då var det kört ända fram till det artonde. Då sa Johan: "Sträck på dig.". Och då funkade det. Varför började jag krypa ihop? Jag fattar ingenting...

På kvällen blev det grogg hos Pata och Vera - och söndag bestod av blykeps. Att man aldrig lär sig!!!

Vi ses.

Vårmustaschen

Oj, oj, oj, nu är det snart dax. Den femte maj är det dags för den årligt återkommande golftävlingen Vårmustaschen. I varje fall har jag förstått att den är årligt återkommande. Det är Lilljohan som anordnar denna "happening" och lilla jag får alltså vara med. Inte för att jag har klarat av att komma ner till officiellt handikapp (36) - nä, jag får vara med för att tävlingen kommer att spelas på min hemmabana Bryngfjorden. Och där... Ja, där får jag spela hur jädra mycket jag vill. Så det så!!! Tack Lilljohan.

"Men varför kallas tävlingen Vårmustaschen?" undrar kanske man eller kvinna av ordning eller nyfikenhet. Jo, för att deltaga så måste man odla en yster mustasch. Om inte... Då är det stopp i porten så att säga. Så om någon undrar varför jag inte rakat mig så beror det denna gång av skälet tävling, inte av det vanliga skälet... Lathet.

På tal om mustach... Ni känner säkert till minnessläggan som brukar dyka upp ganska frekvent i denna blogg. Denna gång talade släggan om för mig att jag glömt av (hmmm) Wästgöta Nations vårliga fest "Solasemestern", där smått berusade västgötar firade våren på Kåren. Det var den gången Greken kom iklädd i KSIF:s Hole-in-fun-overall och en moppemustasch som man skulle kunna döda för. Att tankarna gick till tysk porr eller "poor white trailor trash" måste jag låta vara osagt. Jag har gått igenom mitt fotoarkiv och har faktiskt inte funnit ett endaste foto på denna uppenbarelse. Lite synd faktiskt.

Ni får till godo med en retuscherad bild istället. Varsågoda... Njut!

Vi ses.

En röst från det förgångna

Jag kommer ihåg när jag kastade sten på Lottas fönsterruta när hon bodde på Odengatan. Vi hade varit på Troppen och Martin hade hetsat mig en kvart över att jag var för feg och inte vågade. Nu stod jag där och kastade sten på just hennes fönster. Ett ansikte blir synligt, vinkar och försvinner. Strax därefter hör jag en röst från porten.

Jag satt och läste Pluras blogg där han berättar om sin ungdom i Stockholm. Var han jobbade, vad han åt och hur mycket han hade sex (Jag??? Pryd???). Hur han en gång stått utanför en port och sagt "jag tror att jag är lite kär i dig". Återigen kommer det förflutna upp ur den regnmörka asfalten och ger dig en ordentlig käftsmäll - eller rättare sagt - minnet slår till dig med en stor jävla slägga. Helt plötsligt står jag på Odengatan och kastar sten. Jag tror inte att jag sa något om att jag var kär i henne, jag tror inte att jag sa något. Jag bara var där... Och njöt av att få vara där... Hos henne. "Får jag ringa dig imorgon?" sa jag nog när jag gick. Hon sa ja.

Att minnas den känslan som fanns i mitt bröst vid det tillfället - då jag glad i sinnet vandrade hemåt mot min lägenhet på Botvidsgatan. Glädje... Kärlek... Jag saknar den känslan - det var väldigt längesedan jag hade den känslan i mitt bröst. Att vara kär.

Vi ses och när vi gör det så hoppas jag att jag är kär.

Kvalitativ nätsurfning

Nu har jag suttit framför datorn och hårdsurfat i dryga timmen. Intentionerna när jag gick on-line var att kolla mailen och spela match i vetligan på vetgirig.nu. Tid för detta... 10 minuter. Max. Då var klockan fem och vädret var fortfarande vackert. En sådan här dag skall man inte tillbringa inomhus. Ut med dig. Ut. Hoppa upp på hojen och dra ett varv till vänner du inte besökt på länge - tvinga till dig en kaffe. Skratta med andra människor en liten stund. Eller kanske skulle du ta ut cykeln på gräsmattan och vårserva den lite? Den låter faktiskt lite som ett tröskverk. Och du... Fixa växlarna - dom kärvar ju hela tiden...

Nu är klockan snart halv sju och vädret är fortfarande vackert. Och jag sitter fortfarande framför datorn. Lyssnar på Neil Young när han rockar i den fria världen och kör lite kvalitativ nätsurfning och bloggläsning. Jag har bl.a. suttit och läst Rino och Veronicas blogg - deras senaste inlägg var en reseskildring med ett par vänner som är på besök i Tanzania. Höjdaren var Rinos videoklipp som finns till allmän beskådan på YouTube. Härligt att höra hans ljuva stämma igen. Det var ett tag sedan. Jag är djupt imponerad av deras arbete där nere. Här sitter en annan i sitt trygga boende i det avlånga landet Sverige och vågar sig inte ens ut när solen skiner.

Sedan har jag kollat in vad Sirpalisa har pysslat med i Kina. Sirpalisa är en vän som stack iväg till Singapore för att studera kinesiska. Skithäftigt! Hon berättar bl.a. att H&M har öppnat i staden - Sverige finns överallt!

En halvtimme ägnade jag åt Pluras svarta blogg. Denna underbara textförfattare skriver en blogg som gör en grön av avund. Vilket levande och dansande språk... Inlägget då han beskriver hur man gör en frukostmacka är en höjdare. Kolla in, kolla in...

Glöm ej heller av att njuta av min gode vän, före detta rökpolare och ICAfrände Peters vedermödor under en dag i Örebro. Lova att du skrattar med honom.

Och tror ni att jag kommer ut i det vackra vädret idag? Nä, inte jag heller. Jag sitter hellre hemma och brygger en kopp kaffe och till detta så inmundigar jag ett halvpaket Klings Ägglikör. En glass att dö för. Och ja just det!!! Höll på att gömma att berätta att jag till min glädje upptäckte att Wallinders har Klings Kokosbollar också!!! Egentligen ska de vara färska - men frusna funkar också. Vilket leder mig in på träningsspåret. I morgon. Ja, i morgon så måste jag förära Nautilus med ett besök. Såtillvida att det inte blir golf förstås. Det har högre prioritet. Swiiiing... Fore!!! Se upp för torvan!

Vi ses.

Vilken underbar dag!

Nu är påsklovet slut! Jesu Golgatavandring kom, såg, segrade. Nu börjar en annans... igen! Känns som det var häromdagen jag skrev om när sportlovet tog slut. Bitter? Inte det minsta. Jag vet att det sticker i vissa ickelärares ögon när det gäller våra lov. Men jädrar vad vi förtjänar dem. Att ladda batterierna om bara för en liten stund är värt mer än allt smör i Småland.

Det har faktiskt varit en ganska hektiskt vecka. Jag har fått möjlighet att göra det jag velat. Det vill säga att försöka lära mig den otroligt förbryllande konsten att spela golf. Hur har det gått då? Uselt!!! Fast ändå inte. Varje liten lärdom är ett pyttesteg mot... Ja, något i varje fall. En handikappssänkning kanske.

I morse gick man faktiskt upp kvart i åtta för att åka ut till Bryngfjorden för att städa. Det var inget kul att gå upp vid en så okristelig tid, men väl därute så kändes det väldans bra. Det härliga med golfare är att i princip varenda kotte är trevlig - alltid ett "Hej, hur är det" och ett leende. Det gillar jag. Glada människor erbjuder en finare värld.

Glada människor är trots allt inget emot soffan hemma, där man får möjlighet att lägga sitt rödmosiga ansikte till vila mot en skön soffkudde. Att trycka play och höra In Flames dra några schyssta riff. Att öppna boken och läsa lite innan man märker att man läser, men lyssnar inte. Att suga den yttersta märgen ur 2007 års påsklov som snart bara är en enkel notering i en blogg.

Vi ses.

När musiken läser dig som en öppen bok

...eller när du lyssnar på musiken och inser att ditt liv, känslor, tankar finns där för vem som helst att se in i. (Det gäller bara att veta vem låtvalet passar in på och det är förvisso lite lurigare.)

Ni har säkert varit med om det... När ni hör en låt och tänker: "Fasen, det är ju precis exakt så som jag känner mig." eller "Vet den här artisten vem jag är?" eller "Fy fan vad skönt, jag är inte ensam.". Mina senaste musikfavotriter är In Flames och deras tidsmässigt långa vandring på vår jord har gett oss en en diger låtskatt som bara finns där att gräva i och fröjdas av. När då titelspåret från senaste skivan Come Clarity för första gången dansade in i mina hörlurar så stack det till i magen. Ni vet, så där som det gör när man blivit påkommen med handen i kakburken... Man blir lite rädd, men samtidigt tycker man att det är riktigt spännande. Sen börjar det rycka i hjärtat och tårkanalerna fylls på i en jämra fart. Låten speglar i princip den period i mitt liv där jag är idag och ger dessutom en bild av min högsta önskan.

Come Clarity

Rushing through thirty
Getting older every day... by two
Drawing pictures of innocent times
Can you add color... inside these lines?

I want you to lead me
Take me somewhere
Don't want to live
In a dream... one more day

Sure it would change my perspective
I'm certain I would change today
I'm certain it would change our ways
Would things fall into place?

I want you to lead me
Take me somewhere
Just don't want to live
In a dream one more day

Vi ses.

Att gräva djupt i sitt inre

Jag fick en liten oskyldig kommentar sänt till mig. Kommentaren i sig var ett litet nyp, men det förflutna som slöt upp strax bakom gav mig en redig käftsmäll.

"Enligt rykten somnade du på Cure i Scandinavium i början av 90-talet, stämmer detta?"

Helt plötsligt bubblade det upp minnen från konserten ifråga. Det var inte bara The Cures konsert som kom till mig, utan hela alltet, hela sammanhanget. Som en stor jävla käftsmäll. Jag har inte funderat på konserten på flera år. Jag lyssnar fortfarande ofta och gärna på The Cure, men konserten... Den har jag inte funderat på länge. Den har legat djupt nere i minnets innerficka. Men nu kom allt tillbaka.

Det var jag, Martin, Bobo och Cona som gav oss iväg från Falköping till Göteborg medelst Siesings bussresor. Med oss hade vi lite dryck. Och det var inte pilsner som annars brukar fungera vart man än går. Näru, det var grogg - Black Velvet och Ginger Ale - det gjorde susen det. Jag tror att Martin hade Absolut Vodka i blandat i förslutna juicepaket. En liten hemlig löneförmån som mejeriet ovetandes stod för - fantasin har inga gränser. Väl framme vid Scandinavium så fick inte undertecknad komma in för att han var, som de sa, "Lite väl förfriskad.". Jag fick panik!!! Jag kan ju för fan inte missa The Cure!!! THE CURE, för helvete!!! Jag hittade snabbt en kiosk som serverade kaffe, tände en cig och började anträda min Golgatavandring. Ett varv runt Scandinavium borde räcka. Ni som varit där vet säkert att kvarteret där Scandinavium ligger är stort. Det vidrör ju för sjutton Liseberg. Jag vände alltså på klacken, tog en kaffe till - tände en cig, och där kom idén... Jag byter entré... Va fan tänkte jag inte på det tidigare för.

In kom jag, köpte en t-shirt - en med Robert Smith på och med storleken "one-size-fits-all" och som räckte till knäna. Jag hittade mina polare och kunde njuta av konserten. I varje fall gjorde jag och Martin det, de andra två gick till MacDonalds och ville käka ett Happy Meal eller nåt. Vi hade ju inte denna underbara inrättning i Fkp på den tiden - så man måste ju passa på sades det. Kvällens tråkigaste var att de inte spelade låten Disintegration. Men i övrigt var det en för jädra bra konsert. Robert Smith stod där och sjöng utav bara den och Simon Gallup - den trogne bassisten - ja... han bara stod där. Rörde sig inte ur fläcken på hela kvällen. Det tyckte vi var coolt.

Men somnade jag? Jag vill inte tro det. Men något i bakhuvudet upprepar hela tiden: "Du, jag tror faktiskt att du gjorde det."

Detta till trots... Jag älskar mina minnen.

Vi ses.

Ska man sälja sig?

Jag satt häromtimmen och slösurfade lite på min bloggsajt för att försöka utröna om man kunde lägga in ett sånt där räkneverk på bloggen. Jag har alltid varit nyfiken av mig och naturligtvis vill man veta om det är någon och kollar in min egotripp. Alltså... I mitt sök efter kunskap och upplysning snubblade jag över en ruta där det stod "AdSense - Earn revenue by displaying relevant ads on your blog.". Man kan alltså köra reklam på sin blogg. Frågan uppstod direkt: "Ska jag sälja mig?". En annan fråga som uppstod var ju också - naturligtvis - vad är det för något de vill att jag ska göra reklam för och - den viktigaste - vad är haken (och hur mycket får jag)?

Jag fick ett mail där det stod att de skulle granska min blogg för att se om den är lämplig för Google riktade reklam. Hmmmm, tänkte jag. Har jag något att dölja? Tror inte det va? ja ja, vi får se hur det går. Har inte bestämt mig än. Men om det är samhällelig reklam som den längst ner i högra spalten, då är jag med på tåget. Jag ska kolla upp mer. Det är ju en fråga om etik.

Glad påsk och vi ses.

Inte länge kvar nu

Vi börjar närma oss den helg då det är kutym för barnen att klä ut sig till små söta häxor och glida omkring i grannskapet och erhålla lite snask innan de kickar igång sina kvastar och drar iväg till Blåkulla. Det är vid det tillfället svensken blir lite sur verkar det som - eftersom vi då bränner iväg en massa påskasmällar och fyrverkerier efter de söta häxorna och ropar "Kom inte tillbaka!". Allt detta för det lilla snask vi bjöd på. Eller hur var det nu?

Vad folk kanske inte vet är att vi firar påsk av ett annat skäl. Vår frälsares död på korset och på tredje dagen uppstånden från de döda. I varje fall enligt den kristna kyrkan - 1,7 miljarder människor kan inte ha fel. (I och för sig är nog en handfull av dessa sekulariserade kristna.) Vad man med ganska medelstor säkerhet vet är att det vandrade omkring en snubbe som hette Jesus i Judéen för cirka 2000 år sedan. En snubbe som inte var som alla andra, utan som kritiserade de mäktiga för bl.a. korruption och fyrkantighet och som kom med väldigt underliga påståenden som att man ska tycka om varandra. Underlig tjomme den där...

Det är inte länge kvar nu. Three days and counting. För en halvprofan människa (jag tycker faktiskt att Jesus är cool och en förebild) som jag så har jag ett helt annat skäl att fira denna högtid. En veckas ledighet. En vecka!!! Smaka på orden - en vecka! Oooooh, vad jag älskar mitt yrkesval. Och vet ni vad jag ska göra? Jag ska försöka lära mig spela golf. Jag har "spelat" i dryga två år snart och nu är det dax! Nu ska jag lära mig spela också. Sen ska jag lata mig också.

Vi ses.