En vandring i min stad

Jag var hemma i Falköping och firade min dyre fader som nu fyllt hedervärda 70 år. Tiden går fort när man har roligt... I tisdags var jag ute på en promenad och upptäckte till min glädje - och lite till min förskräckelse - att det blir en vandring längs minnenas stig. En spaning efter den tid som flytt helt enkelt. Jag vandrade längs St Sigfridsgatan och fick i princip vid varje hus en deja-vú-känsla, skithäftigt. Jag gick förbi gamla vänners hus, gamla förfestställen och f.d. flickvänners och detta bara på en gata (en lång sådan dock)!

Jag var på väg till min gode vän Jakob och på vägen skulle jag gå förbi Falköpings sjuttonåringars tempel - Medis - Medborgarhuset. Jag gick försiktigt upp för de snöiga trapporna mot stället och skrattade åt minnet då Martin (eller var det Cona?) - lite småfull efter en förfest bakom något skjul - halkade till längst upp på trappan och ruschade ner för den. Otroligt kul. Eftersom det var lika snöigt i tisdags som då så höll en annan på att göra om bedriften.

Väl hemma hos Jakob möttes jag av en 38-åring!!! Fem minuter tidigare hade Jakob varit sjutton år och stått utanför Medis med oss alla andra finniga, hångellystna pojkar. Där vi då, allt som oftast, försökte övertyga vakten att Mille inte var full, han hade astmabesvär. Som sagt 38 år!!! That makes me??? (Se tidigare blogg) En Jakob som står och lagar mat - handrullade köttbullar - och har en urgullig Ella klängande runt benen. Ellas storebror Elias befinner sig i tv-rummet - fullt upptagen med sitt projekt att stöka ner.

Allt började gå tillbaka till det normala för mig och jag avbröt mitt tidsresande. Jag och Jakob började istället prata om vuxensaker istället. Ni vet... Oddset, poker, nätverk och golf. Det är då jag berättar för honom att jag har en blogg och han får dessutom veta att jag lagt in ett 21 år gammalt kort på oss. Jakob blir eld och lågor och vill se fotot direkt och gissa att han blev besviken då han såg att just han inte var med på fotot. Det misstaget reparerar vi nu.

Vi ses.