Denna dag - ett liv...

Vårens fåglar kvittrar. Ti ti tiii Ti ti tiii. Solen skiner och alla människor är glada. Det finns värme i deras leenden och man kan konstatera att våren alltså är här. Gudskelov!!! Inte en dag för tidigt. Jag älskar våren - den tid på året där livet reser sig igen efter att ha varit neddäckad sedan hösten klev in i våra liv. Nu väntar jag på ett samtal från min mor där hon berättar att det är jättemånga tranor vid Hornborgasjön. Ett kassaskåpssäkert vårtecken. Hennes samtal alltså - faktum är att det funnits tranor vid Hornborgasjön sedan början av mars.

I morse ringde telefonen klockan halv nio. "Vem fasen ringer vid denna okristeliga tid?", tänkte jag och kom sedan snabbt ihåg två saker: Sommartid och golf. Jeppe och jag skulle ut till drivingrangen och slå lite. Jeppe skulle bekräfta sitt underbara slag och jag... Jag skulle träna på att träffa bollen. Bäckis hade aviserat ett intresse att åka med och jag ringer honom. "Golfdax." säger jag. "Men klockan är ju för fan bara halv nio!!!", utbrister han. "Sommartid." svarar jag glatt och smått nöjd.

Väl därute möter även Dana och Lilljohan upp. Lilljohan som för övrigt kommer att få byta namn till Storjohan (el. likn.) om han fixar en eagle. Ett gott och överskådligt krav. En härlig förmiddag där vi stod och slog med solen i ögonen och glada leenden. Vår... Vi avslutade vår träningssession med en kopp kaffe på Bryngfjordens terass. Perfa. Och snart har vi ett underbart vackert riktigt klubbhus också. Jag hoppas att de kommer att sätta upp en komradio vid artonde håls tee så att man kan beställa en schysst Murphy´s Red. Eller ännu bättre... En klocka man kan klämta i... Tre slag - tre pilsner. Det vore helt perfekt.

Vi ses på banan.