Det pratlösa samhället

Jag måste först och främst göra en tummen upp mot den som myntade ovanstående begrepp. Min goda vän Saras mentor ifrån Karlstads universitet Arne Omsén berättade under whiskyprovningen på K6 ikväll att det var ett projekt som han vill arbeta med.

Det pratlösa samhället... Ett riktigt bra namn på den företeelse som man stött på allt som oftast i arbetet med åttiotalister. Jag har ofta funderat på om mina elever pratar med varandra - verbalt alltså. Det de gör är att de kommunicerar med varandra via chat, sms eller mail. Jag frågade en elev en gång om han hade pratat med en av sina skolkamrater någon gång. Javisst berättade han och menade att de talas vid i princip varje dag. Jag blir ju lite förvånad då jag aldrig sett dem tillsammans och frågar om de då umgås på fritiden. "Närå! säger han då. Vi chattar!" Han fortsätter med att berätta att han aldrig vet vad han ska säga i en direktkommunikation (mitt ord). "Det går mycket bättre på nätet. Tryggast så."

Jag blir nyfiken och till min förskräckelse visar det sig att flera att mina elever pratar inte med varandra. Och med pratar menar jag verkligen pratar. Ett verbalt samtal där man står öga mot öga och för en kommunikation som har en viss substans. Jag roade mig med att lyssna lite smått på kommunikationen i klassrummet och det visade sig att det i princip inte fanns något vettigt. Områden de pratade om var olika påståenden om att datorerna var kassa och att skolmaten är äcklig. Inget snack om hur läget är eller hur det gick på provet eller att Bush är en tölp.

Ställer jag kanske för stora krav på eleverna av idag? Med tanke på att mina elever har diagnosen Asperger syndrom så tänkte jag att det kanske helt enkelt är så. Asperger syndrom är ju faktiskt ett funktionshinder där det kan förekomma problem med den sociala funktionen. Så jag frågade runt lite och det visade sig att mer och mer kommunikation förekommer via sms, chat eller mail. Vart är vi på väg? Som grädde på moset kommer då en till mig oberoende aktör - Arne Omsén - och uttrycker samma tankar. Slump? Tror inte det va!

Ska det gå så långt att människan tappar talspråket? Att den verbala kommunikationen försvinner och chatsvenskan kommer att råda? Att männsikan blir skraj för en riktig person och det tryggaste är en tvådimensionell bild i högra hörnet på en chatsida?

Fortsättning följer helt klart. Funderar på att sammanställa en enkät och skicka ut på Nobelgymnasiet. Jag hoppas att mina farhågor inte besannas.

Vi ses.