...i hyllningskören. Jag har inte tyckt att Stieg Larssons böcker har varit något vidare. Jag har i princip tyckt att de varit för släpiga och pratiga och inte direkt kommit till skott. Och när de väl gjorde det så var det över på några sidor. Det enda ljus i dessa böcker har då varit då karaktären Lisbeth Salander varit med - udda och oförutsägbar. Så tyckte jag när jag hade läst
Män som hatar kvinnor och
Flickan som lekte med elden. Men nu sällar jag mig alltså till hyllningskören.
Jag har nu läst den tredje och avslutande berättelsen i Milleniunserien -
Luftslottet som sprängdes - och mina åsikter är helt motsatta. Vilken bok! Inte en tråkig stund. Lisbeth Salander tokdominerar och levererar i vanligt ordning och denna gång är hon inte tvungen att bära handlingen framåt på egen hand (så att säga). Vilket gör
LSS till en höjdare som slår de båda föregångarna med hästlängder.
Fem hårdrockstummar till avslutningen i Milleniumserien -
Luftslottet som sprängdes.
Vi ses.
...i hyllningskören. Jag har inte tyckt att Stieg Larssons böcker har varit något vidare. Jag har i princip tyckt att de varit för släpiga och pratiga och inte direkt kommit till skott. Och när de väl gjorde det så var det över på några sidor. Det enda ljus i dessa böcker har då varit då karaktären Lisbeth Salander varit med - udda och oförutsägbar. Så tyckte jag när jag hade läst Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. Men nu sällar jag mig alltså till hyllningskören.
Han flyger nu där örnarna finns. Lilljohan har gjort en eagle på åttans hål på Sommarro - jag tänker mig att han drev bollen med sin mäktiga driver långt över tjärnen som utgör det största hotet på dogleg-höger-hålet, tog en schysst wedge och slog bollen in på green och sen var det bara att putta i. Så tolkade i varje fall jag hans sms från igår "Lilljohan är ett minne blott. Eagle på åttan på Sommarro."
