SAW

En sak skall man ha klart för sig. Jag är inte ett stort fan av skräckisar. Den första skräckis jag såg var en version av Dracula med Jack Palance (!) i huvudrollen. Brorsan var barnvakt och jag tillbringade nog mer tid i trappan än vid teven. "Är det farligt nu?" var en ständigt återkommande fråga. Jag tror att jag kollade garderoben i ett halvår efter filmen och min kärleken till sommaren startade nog då. Det är ju ljusare ute - alltså inga vampyrer. Brorsan retade mig kanske i ett år måste jag tillägga och Rainbows "I surrender" är för evigt förknippad med filmen.

Man har blivit äldre och med åren så har man "lärt" sig kolla på skräckisar. Men jag har fortfarande svårt för filmer där man hela tiden insinuerar vad som kommer att hända. Sådan är SAW. Den gick på någon kanal häromdan och jag tänkte att jag skulle bita ihop och se den. Huvva! När det var en tjugo minuter kvar stängde jag av. Även om jag tyckte den var lite smart och ganska bra så... Lite lik Se7en faktiskt. Får försöka bita ihop och kolla slutet när den körs igen.

Önska mig lycka till.

Vi ses.