SAW

En sak skall man ha klart för sig. Jag är inte ett stort fan av skräckisar. Den första skräckis jag såg var en version av Dracula med Jack Palance (!) i huvudrollen. Brorsan var barnvakt och jag tillbringade nog mer tid i trappan än vid teven. "Är det farligt nu?" var en ständigt återkommande fråga. Jag tror att jag kollade garderoben i ett halvår efter filmen och min kärleken till sommaren startade nog då. Det är ju ljusare ute - alltså inga vampyrer. Brorsan retade mig kanske i ett år måste jag tillägga och Rainbows "I surrender" är för evigt förknippad med filmen.

Man har blivit äldre och med åren så har man "lärt" sig kolla på skräckisar. Men jag har fortfarande svårt för filmer där man hela tiden insinuerar vad som kommer att hända. Sådan är SAW. Den gick på någon kanal häromdan och jag tänkte att jag skulle bita ihop och se den. Huvva! När det var en tjugo minuter kvar stängde jag av. Även om jag tyckte den var lite smart och ganska bra så... Lite lik Se7en faktiskt. Får försöka bita ihop och kolla slutet när den körs igen.

Önska mig lycka till.

Vi ses.

Status kl. 20.56 - måndagen den 14 juli

Två avkastade medresenärer medför att H.M.Hellberg helt plötsligt har en egen sovvagnskupé. Tankarna går osökt till den sketchen med Martin Ljung, dock med den skillnad att jag lugnt satt i en annan kupé, läste Ian Rankins Svarta sinnen, lyssnade på Alter Bridge och märkte ingenting och hade alltså ingen aktiv del i dramat.

Lång historia kort... När jag kliver på vid Älvsbyn möter jag en kvinna och hennes man som menar att de hade beställt en egen kupé varvid hon då vägrar att låta mig komma in i kupén. Hon kräver att konduktören löser detta, varvid han lugnt försöker förklara att det finns inga platser där jag kan stuvas in. Han tittar trött på mig och säger att jag får sitta i en annan kupé medan han försöker lösa problemet.

Efter en trekvart kommer han tillbaka och säger att det har ordnats. Jag kommer in i kupén och ser att den är tom och frågar vart de tagit vägen. "Hon ville ringa polisen, så det gjorde jag. De fick kliva av vid förra stationen."

Vi ses.

Än slank han dit...

Ja... Jag snackar om min golf.

Hmmmm...

Man har nog blivit lite äldre... Speciellt då man upptäcker att de säljer biljetter till 40+:are på Arvikafestivalen för det facila priset av 195 enkronor. Gammal som man nu är så hade man ju inte synen med sig så att man upptäckte det i lagom tid. 195 sek för en kväll är ju i princip inget om man jämför... 495 sek kvällen tror jag ett normalpris låg på. The Hellacopters för sketna 195 hade varit mumma.

Men som sagt... Det upptäcktes ju försent och en annan är ju ingen festivalmännisika och behöver därmed en förberedelsetid på typ en sådär fjorton dagar.

Bevistar antagligen Koriander då Peter Seipen gäst-dj:ar istället. Det är tryggt. Inga överraskningar. Fast först Piteå. Mormor har fyllt nittio och morsan kliver in i 70-talet. Heder.

Vi ses.

Dagens i-landsproblem

Det är problematiskt att skriva stor bokstav i ett dokument i datorn då man bara har en hand ledig - den andra håller kaffekoppen.

Vi ses.

Ett SMS...

Jag fick ett SMS igår. Läste man mellan raderna och förstod det subtila budskapet så stod det:

"I want your blood!!!"

Det är alltså dax att bege sig till Klaratappen och lämna lite.

Vi ses.

"Listen to them: the children of the night. What sweet music they make."