När jag åkte tunnelbanan i Stockholm så hörde jag den frågan ställas från en liten tös i åldern runt fem år. Personen hon ställde den till var en man som för henne antagligen gick under epitetet farbror (en snubbe i min ålder alltså). Mamman sitter strax bakom och ser glatt överraskad ut och utbrister "Men Saga!!!", mer säger hon inte... Mamman verkar vara lika nyfiken på svaret som vi andra fem personer som sitter i närheten och ser allmänt ointresserade ut - som till varje pris försöker verka som man inte alls med spänning följer händelsen som sker några meter ifrån. Jag kan tänka mig att exakt samma tanke strömmade igenom huvudet på varenda en av oss under en blixtrande sekund... "Vad är jag bra på?"
Farbrorn, som lilla Saga ställt frågan till, rynkar antagligen på pannan (jag satt bakom honom, så jag såg inte ansiktet) och det dröjer lite. Lilla Saga i sin röda vintermundering, som är verkar perfekt för de snölekar som i nuläget inte verkar bli av, tittar förväntansfullt upp mot farbrorn, hon ler, så antagligen ler han också. "Jaaa, vad är jag bra på? Jag är jätteduktig på att göra köttbullar." "Jaha." säger Saga och går tillbaka till sin mamma, helt ovetande om vad hon har gjort. Där lämnar hon oss... Fem personer som sitter med en och samma fråga: "Vad är jag bra på?"
En sak vet i varje fall jag att jag är bra på... Att sova. Jag älskar att sova och jag gör det som ett proffs. En sak jag dock funderat över en längre tid är hur jag sover. Hur beter jag mig egentligen i sängen? För faktum är att när jag vaknar det flesta mornar så verkar det som det varit en vild brottningsmatch i sängen, där kuddarna inte ens är närheten av mitt huvud och lakanet ser ut som ett timglas. Vad är det jag håller på med? En riktigt spännande sak hände i morse... Jag vaknade av att någon talade till mig och efter någon sekund kände jag igen rösten. Det var min vän Petter som talade och det var hans telefonsvarare. Telefonen låg precis vid mitt ansikte och min teori är att jag, i sömnen, ringt upp Petter och tänkt prata med honom. Hoppas att jag inte väckte honom.
Men vad är jag verkligen bra på? Och vad pysslar jag egentligen med när jag sover?
Vi ses.
onsdag, januari 17, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bäste HM Hellberg, Petter här. Jag har heller inget minne av att vi talades vid denna natt. Verkligen synd. Jag skulle ha gett en hel del för att höra vad du hade på hjärtat.
Kul iakttagelse från t-banan!
Har en del ytterligare tips på vad du är bra på. Tar vi nästa gång.
Inte minst är det här världens bästa blogg.
Skicka en kommentar