Att möta briljans.

In the dark, in my mind. That´s not enough. I want to get there. I want to see it. In the world, with my eyes. What if I - what if I died and couldn´t find the way, the place? Most people can´t find it, they don´t even know it´s there, only some of us have the power. But it´s hard, because you have to give the power up to get there... No more words. No more names. It is too hard to do in the mind. And when you - die, your mind - dies. I want to know I can come back. I want to be there. On the side of life. I want to live, to be safe.

Ursula Le Guin, The Farthest Shore, 1974

Varje dag, vid nästan varje tillfälle så möter man briljans. Människor som skrivit böcker, låtar, verser, dikter, strofer... Till och med små, små ord som bara vibrerar av briljans och styrka och uppmanar en till att fundera - att tänka efter en liten stund. Små, små ord som blir satta i ett sammanhang och formligen blåser omkull en. Som i filmen Donnie Darko där ordet Cellar Door får en otrolig kraft... I filmen berättas det dessutom att en lingvistiker skall ha forskat fram att det är ett av världens vackraste ord. I det fallet röstar jag dock på aftonrodnad - ett ord som - enligt utsago - är förknippat med uppfyllda förhoppningar kring kärlek och stor lycka. Som lekman tycker jag "bara" att ordet är vackert...


När jag gick på högstadiet så roade jag mig med att översätta låttitlar och låttexter. Musiken hade tagit ett riktigt fast grepp om mig och jag ansåg att det var det viktigaste som fanns. (Vilket i och för sig är relativt sant.) Översättandet var speciellt viktigt under mattetimmarna. King Edward, vår mattelärare, var uppgivet trött på mig. Men vilken värld man stötte på. Inte direkt den briljans som till exempel Le Guins text här ovan, men ändå. Smaka på "Can you tell me where my country lies? said the unifaun to his true love´s eyes." Genesis at their prime. Inte världens bästa textrad, men ändå... Genesis öppnade en härlig, ljuvlig dörr för mig - låten skrevs 1973 och tio år sedan satt en finnig Magnus och diggade samtidigt som han läste Tolkiens böcker. Genesis är förevigt förknippat med all den fantasy man var insnöad i på den tiden.

Nu är man "lite" äldre och varje dag stöter man (förhoppningsvis) på texter och tankar som darrar av energi och kraft och får en att jubla av lycka. Man säger att man inte ska inte döma boken efter dess omslag, men jag tycker faktiskt att man ibland kan göra det. Boktiteln Darkness, take my hand fångade direkt mitt intresse. En bok med en sådan kraftfull titel kan inte vara dålig. Att den är skriven av Dennis Lehane gör ju inte saken sämre. Eller Stanley Kubricks film Eyes Wide Shut - vilken titel!!! Genialiskt! Eller In Flames senaste skiva Come Clarity - även där en underbar titel! Låtarna på skivan är inte heller dålig - en riktigt bra platta.

And he still gives his love, he just gives it away
The love he recieves is the love that is saved
And sometimes is seen a strange spot in the sky
A human being that was given to fly

Pearl Jam, Given to Fly, 1997

"Every living creature on this earth dies alone"
Donnie Darko, 2001

Har du tips och tankar - dela gärna med dig!