They ALL float down here.

Flanerade runt på IKEA idag. Min sambo, son och jag. Lite sorglöst spanade vi in både ditt och datt - plockade lite bland prylarna, gäspade lite - mådde gott helt enkelt. Jag och Olle stannade upp för en liten stund och väntade in Linda. Olle satt i vagnen och spanade och jag... Jag spanade väl också. Ni vet, sådär som man gör när man har tid och ingenstans man borde vara. Jag kollar ner på Olle och han titar på mig och storler. Och då menar jag storler. Han ser stormglad ut. Sen märker jag att han inte kollar på mig, utan på något bakom mig. Jag vänder mig om, först ser jag inte vad han kollar på... Sen hoppar jag till. En meter från mitt ansikte hänger-står-flyter-är en ballong. Fritt i luften. Den bara hänger-står-flyter-hänger där.

Tankarna springer snabbt i famnen på clownen Pennywise i Stephen Kings IT. "They ALL float down here. When you're down here with us, you'll float too!"

Och nu låter jag er fantasi gunga er in i rytmen. Tycker det blev lite kymigt att tänka på.

allas eder egen H.M.Hellberg

1408

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Stephen King är en otrolig författare. Hans karaktärbeskrivningar och miljöskildringar i de flesta romanerna tycker jag är riktigt bra - lysande faktiskt - och allt som oftast så gör han mig inte besviken. Undantag finns naturligtvis - Cell till exempel tyckte jag var rätt så kass.

I Kings noveller hinner han dock inte med de djuplodande beskrivningarna med. Jag antar att han istället måste lägga 173 procents vikt vid storyn - takten och tempot får väl aldrig stanna av. Det finns ingen tid till grundliga skildringar om huvudpersonens liv och karaktärsdrag eller noggranna beskrivningar av staden som lever omkring huvudpersonen - dess historia eller liknande. Det får läsaren ta del av mellan raderna...

"1408", som ingår i novellsamlingen Everything´s eventual, var riktigt spännande och riktigt bra uppbyggd. King tappar aldrig tempot utan han driver på och ökar farten hela tiden. Novellen handlar om författaren Mike Enslin som tjänar sitt uppehälle genom att skriva rysliga berättelser om de hemsökta ställen som finns i vår värld (bl.a. Draculas slott i Transylvanien). Upplägget är att hans ska sova en natt på stället som antas vara hemsökt eller på annat sätt känt för rysligheter. Titlarna på böckerna han skriver heter alltid något i stil med Ten most haunted graveyards eller Ten most haunted castles... Mike Enslin håller nu alltså på att skriver en bok om de tio mest hemsökta hotellrummen, där rum 1408 på The Dolphin i New York är det tionde och sista. Fyra skrämseltummar får novellen.

Och nu har jag sett filmen också. 2007 filmatiserades novellen och jag kände att jag direkt måste se den. Med favvosen John Cusack i huvudrollen som Mike Enslin kan den inte vara helt usel. Och det var den inte - den var riktigt bra... På sina ställen riktigt ruggig. Tre tummar - mestadels på grund av att den faktiskt blev lite seg - speciellt i slutet då manusskrivarna verkat vilja fylla i det där tomrummet som finns mellan raderna i novellen.

Vi ses.

Ett paket

Jag fick ett paket från Bokus idag. Det var min julklapp till mig själv. Min nördjulklapp. Stephen Kings - vahettere nurå... - magnum opus The Dark Tower har kommit ut i serieform. Produktion? Jajemen - Marvel Comics. Företaget som ligger bakom serier såsom Spider Man och X-men.

Det var lite utav en högtid här uppe vid PigCreek då jag öppnade paketet och andaktsfullt slog upp de första sidorna i den inbundna serieboken. Fattar ni! Inbunden. Hur läckert som helst.


Vi ses.

Disappointed

Har precis läst ut Stephen Kings Cell. Det skulle vara en skräckis i riktig Stephen King-anda läste jag någonstans. Jovars. Öppningen är riktigt bra. Efter ett, par, tre sidor så har en massa zombies klivit in i handlingen och det verkar vara en bok i högt tempo och med lite nervkittling. Cell handlar om en dag då hela världen går åt - ja, helt enkelt - helvete. Det är dagen då alla mobiltelefoner sänder ut en puls som gör att människan blir till en aggressiv zombie. Inte en sån där slöis som man stött på i flertalet filmer. Utan en bärsärkazombie. Vi får följa Clay - som hatar mobiler - i hans strävan att hitta sin son innan denne svarar i mobilen. På sin väg träffar Clay på några andra personer som också har klarat sig från mobilernas effekt. De slår följe...

Konceptet var ju lite spännande. Vad skulle hända om någon bestämde sig för - och hade tekniken till - att sända ut en puls via mobilen till människan. En puls som skulle medföra att människan går tillbaka till ett stadium där bara våld finns. Ingen tanke, inga känslor, ingenting... Bara våld.

Ja, vad mer finns att säga annat än att boken inte var bra. Det känns som King har slentrianskrivit en halvschysst skräckis. Jag har länge tyckt att Kings signum har varit hans person- och miljöskildringar - man lär verkligen känna personerna han skriver om och man befinner sig verkligen mitt i scenariot. Men här har han inte lyckats alls. Vad synd.

Boken får två hårdrockstummar av fem möjliga. Lite besviken faktiskt.

Vi ses.

Black House

Nu har jag äntligen läst ut Black House av Stephen King och Peter Straub... Igen... För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men vilken bok det är.

I Black House tas läsaren med till den på ytan idylliska staden French Landing i Wisconsin. Där härjar en seriemördare som pressen döper till The Fisherman och han förgriper sig på barn, dödar dem och äter deras kött. Polisen är desperat och kallar in den pensionerade kriminalaren Jack Sawyer. Jack är inte vilken polis som helst. Redan i The Talisman (1984) var han den trettonårige pojken som fick som uppdrag att ta sig från USAs östkust till västkusten och till det svarta huset (inte samma) för att hämta den magiska talismanen som inte bara kunde rädda hans döende mor men också hennes dubbelgångare i parallellvärlden Territorierna.

Nu är hans uppdrag minst lika riskabelt. The Fisherman ger sig tillkänna genom att skicka honom ett paket med en avskuren barnfot i en sko. Jack Sawyer - som försöker leva en skyddad tillvaro, fri från brott - ger sig av till Territorierna på en oförsonlig mördarjakt och inser snart att bakom The Fisherman finns en än ondskefullare figur: The Crimson King.

Svarta huset är en rik och mångbottnad fantasyroman med skräckinslag och referenser till så "udda" storheter som Charles Dickens, Edgar Allen Poe, jazz, baseball och Kings egen romansvit The Dark Tower. Som vanligt - när det gäller både Straub och King - så får läsaren ta del av ett väl genomarbetat persongalleri - ett persongalleri som man VERKLIGEN lär känna. Ta bara personer som den ultracoole Henry Leyden - en musik- och litteraturdiggande radiopratare. Och ej att förglömma en jäkel på att klä sig snyggt, addera till detta faktumet att han är blind. Eller mc-gänget The Thunder Five - ett ölbryggande, öldrickande och högintellektuellt gäng med Beezer S:t Pierre som ledare. Bara för att nämna några av karaktärerna.

Två andra lästips från coachen är också Peter Straubs Ghosts och, naturligtvis, Stephen Kings The Shining (en bok som jag till en början inte vågade läsa - men den som väntar på något gott...).

Vi ses.