Bilder från vår vardag anno 2009

En bil berättar en historia var det någon som sade en gång. En bild säger mer än tusen ord. Jajemen, jag håller med.

Idag satt jag på torget och väntade på bussen då den lilla blåa bilen på bilden hade bestämt sig för att gena över torget via bussgatan. Låter väl sådär lite sunt. Lite civil olydnad kan man väl kosta på sig. Vad föraren i bilen inte hade räknat med var att alla bussar var på gång vid detta tillfälle. Det backades, det kryptes framåt, det snävsvängdes, det stods still... Lite kul var det, ett litet guldkorn i vardagen. Det coola var passageraren - en sådär 80+ som lugnt satt bredvid och smålog.


Och vill man åka i en karusell som har denna nalle som emblem på lastbilen? Brrrr. Som hämtad ur en King-roman.


Vi ses.

"Jag kände att jag älskade!" som Håkan Hellström sa...

...fast tvärtom.

Att cykla till jobbet är skönt. Fridfullt och fint. Ja, om det inte vore för alla andra jämrans människor överallt. Det är mörkt och man måste sätta på dessa jämrans lampor för att synas. Lampor som man måste plocka bort när man ställer cykeln, annars kommer någon tjuv och tar dem. Fickorna fulla med lampor.

Underbar förutsättning till att sura till så här på morgonen.

Sen iväg. Blöt sadel? Jajamensan.

Sen möter man alla dessa människor. Första biten till kakan är dessa fotgängare som anser att de är själva på gatan. Mitt på vägen. Lägg sedan samtidigt till den där cyklisten som man möter och som cyklar utan ljus. Fast vad ska han med de till, även han tror att han är själv på vägen. Dessutom tror han tydligen att han syns. Jamen javisst, han har ju en svart jacka på sig. Han lyser som en dag ju...

Som grädde på moset... En bil. Han ångar på som om den ville säga till oss att: "Här kommer jag, muckar du med mig så får du ont. Ja, jag tutar väl lite, för jag ska först fram." Som avsked kör bilen igenom en vattenpöl och skvätter ner halva mig. Sur? Jag? Näääää... Förbannad? Ska tänka på saken... Japp, förbannad!

Jag känner att jag vill hojja ikapp bilen, stoppa den och säga några väl valda. Jag ser att bilen stannar, men ack han svänger. (Om du förresten undrar om han blinkade för att avisera vart han skulle, så är svaret nej.) Han sular iväg åt ett annat håll och jag, jag känner att jag måste vidare till jobbet. Sur? Nja, just då hatade jag honom/henne.

Just då kände jag att jag hatade all människor runt omkring mig.

Självupptagen? Jag?

Vi ses.

Facket

Efter den första lektionen igår kom jag in till arbetsrummet, vandrade fram till min arbetsplats och där låg det en liten post-it-lapp med en uppmaning om att jag skulle ringa gymnasieförvaltningens facklige toppsnubbe.

Jag blev lite orolig. Vad hade jag gjort? Eller vad hade jag inte gjort? Är det lönesänkning på gång? Eller vad? Den värsta tanken var väl att han ville värva mig till något fackjobb. Huuuu. Kan ju inte det där.

Nå, jag ringde upp honom och han förklarade att han hade lite frågor om mina arbetstider. (Hjälp!) Han ansåg att jag hade för mycket tid uppskrivet. "Du har noterat en timme för mycket." "Men va fasen," tänkte jag, "har du inget bättre för dig."

En timme! Han hängde upp sig på en timme! För mycket dessutom!

Vi ses.

Värde

Ja det finns ju ett pris eller värde på allt i den värld vi lever i idag verkar det som. Till och med en blogg innehar ett värde... Ja, även mitt lilla bidrag till omvärlden har ett pris. 14200 sek värderar sajten bloggvarde.se min blogg till. Ett fynd om man jämför med Carl Bildts som är värderad till dryga 2 mille. Så det är bara att lägga ett bud. Eller skratta åt eländet.

Fast om man kan sälja? Hur gör man då?

Vi ses.

Och jag tar också...

...plats i den otroligt stora grupp av människor som i dagarna är förkylda.

Vi ses.

Project Runway

För att använda ett verb som Peter A brukar då han pratar om Radiohead (eller kanske mer riktigt Thom Yorke).

Toklinjerar!!! Project Runway totalt toklinjerar!!!

Vi ses.

En lyx...

...man ibland glömmer av att man har.

Vid elvatiden igår kväll bestämde jag mig att det var dags att knyta sig. Med den tråkiga romanen Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl... En roman som jag tycker är ett plagiat av Donna Tartts Den hemliga historien med den skillnaden att Pessl använder en massa prettoreferenser för att visa hur beläst hon är (vilken får mig att fundera i den riktningen att jag kanske är lite avundssjuk på detta faktum - återkommer nog i detta)...

Nå! Var var jag? Jo, med Pessl i näven ska jag dra ner rullgardinen... Och plötsligt ligger den vid mina fötter. Tur att Ida, min granne, hör lite dåligt för det var en hög och ljudlig svordom som undslapp mina läppar.

Nästa tanke är: Hur gör jag nu? Ska jag fixa rullgardinen nu? Då upptäcker jag att mina vanliga gardiner räcker gott och väl. Trygghet och omslutenhet blir snabbt återställt i det lilla sovrummet. Och ingen kan se in i sovrummet och se vilken tråkig bok jag läser. Problem solved - för nu. Men ändå... Varför ska jag alltid ha bekymmer med mina fönster och dess tillbehör?

Vi ses.

Hardcore biking

Det är tempo när jag cyklar. Trycket på trampan är skyhögt och vinden bara visslar förbi... Tramp, tramp, tramp. Fort går det. Hastighetsmätaren brukar peka upp mot en 30 km/h. Inte så mycket tycker väl en landsvägssnajdare på en ultralätt aluminiumbike med trådsmala däck - men här snackar vi 30 km/h på en tung mountainike med däck som är så breda så att man känner att man borde sätta upp en skylt som visar att det är frågan om bred last eller ett brett fordon.

Snabbt går det alltså - fram till igår vill säga. När jag gled fram i ett svagt uppförslut så tyckte jag helt plötsligt att det gick riktigt lätt - för lätt. Inget motstånd. Jag tittade ner och märkte att kedjan gått av... Det är tryck det vänner!

Vi ses.

Morgon-tv

Inmundigande en härlig frukost i morse bestående av frukostknäcke med ost, blåbärsyoughurt och nyponsoppa. Till efterrätt vankades det kaffe och snus. Toppen.

Under tiden så zappade jag lite fram och åter kring programmen på tv. Först fastnade jag för ett UR-program om en kille som hette Ben Friendly. En engelsktalande snubbe i gul kostym som skulle upp i rätten för att han varit otrevlig mot barn. Han hade sagt saker som typ "Get out of my way, you brat!" och "Go to bed!" I rättegången bestod åklagare och försvar av barn och dessa skulle då tala för eller emot om han varit elak. Sådär på morgonen var det hysteriskt kul.

Sen landade jag på Jay Lenos talkshow. Jag säger bara Lisa Lampanelli - snacka om en ståuppare som säger vad hon tycker. Riktigt rapp i käften. En rolig detalj var att hon censurerade sig själv. Vilket skedde väldigt, väldigt ofta.

Vi ses.

Paus i aktiveringen

Jag sitter med laptopen några decimeter från mitt ansikte. Typ ni vet det där normala avståndet. Kaffekoppen står bredvid... Utanför mitt fönster hör jag ett rejält övvsadrôpp - det hinns knappt med att snöa förrän det är dags att töa. Det var något jag skulle skriva om men det försvann helt och hållet.

Nåväl - det är påsklov.

Vi ses.

The refrigerator

I söndags upptäckte jag alltså att kylskåpet hade lagt av. Den enda tillstymmelse av liv som jag såg i det var att lampan fortfarande fungerade. Min briljanta slutledningsförmåga sade mig då att strömmen alltså fungerar. Och när det är ström med i bilden då avsäger jag mig allt vad trial and error heter. Jag ringer alltså närmaste vitvarureparatöretablissemang och bokar tid. Här kan jag tillägga att jag av någon jädra underlig anledning fått för mig att kylskåp har en garanti på åtta (8) år. En tanke som visade sig helt absurd då jag försynt frågade snubben på stället hur länge garantin gäller på ett kylskåp. "Ett år." svarade han kort. Jag behöver kanske inte berätta att jag inte talade om för honom hur länge jag trodde det var. (Jag fick faktiskt de åtta åren bekräftade då jag senare valsade in på Whirlpools hemsida - men det handlade tydligen om någon reservdelsgaranti - vad det nu kan vara.)

Tiden bokades till klockan ett denna onsdag. Jag berättade för mina kollegor vad jag ämnade göra och drog mig hemåt. Och väntade... Och väntade... Och väntade... Klockan kvart över två behagade snubben komma. Ingen ursäkt - ingenting. Några förklarande ord om vad han trodde att det var för fel - termostaten - och sedan satte han igång. Efter en kvart var han klar och när jag frågade om de skickar fakturan så svarade han: "Fler och fler vill betala på det sättet." Då funderar jag lite grand på att det kanske inte blev så dyrt eftersom många då tydligen betalar kontant och jag kanske har så mycket pengar på mig. Så jag frågar alltså...

The answer: Ettusensjuhundraåttio kronor.

Jädrar! (Även om jag i princip hade så smått räknat med den summan - men det sista som flyr en...)

När han gick kändes det som att i hans "Tack å hej." även sades något annat: "Trodde du att det skulle bli billigt? Glöm det, grabben." Och på hans rygg tyckte jag att det stod Veni, vidi, vici.

I varje fulla fall är i det ändå äntligen väldigt skönt att slippa kylskåp modell balkong.

Vi ses.

Ja...

...det var väl på tiden. Nu när persiennerna är fixade så var det väl dax för något annat. Nu har kylskåpet gått sönder också. Antagligen kompressorn och det vågar inte ens en hängiven anhängare av trial and error sig på.

"Surt!" sa Bill. "Bittert!" sa Bull.

Vi ses.

Victory!!!

Jag har märkt med oönskad tydlighet att ett dåligt samvete inte lagar persienner... Under en jädra lång tid så har persiennesnörena varit obefintliga i mitt stora fönster här hemma och resultatet har då varit att dessa alltid varit nere. Detta faktum har varit en källa till dåligt samvete och jag har upptäckt att detta samvete alltså inte lagar persienner. (Precis samma samvete som vägrar ta bort tandsten mellan tänderna - men det är en annan historia.)

Idag har jag rått bott på det dåliga samvetet och mina persienner. Dessa är nu fixade. Lite pill och lite learning by doing och trial and error ledde fram till seger. Jag skall inte hänga upp mig på svordomarna utan bara njuta av segern.

Vi ses.

Spinning!!! Spinning???

En snubbe från träningscentrat nJoy här i Karlstad ringde för en tid sedan - det visade sig att min gode vän Patrik anmält mig som träningssugen och säkert ville komma och träna på stället. (Att Patrik dessutom vann hockeybiljetter för att han anmält flest personer hör väl till en annan historia.) Nå... Jag förklarade snällt för mannen som ringde att jag inte är den mest träningsmotiverade och disciplinerade människan i världen och pekade på att det nog inte var något för mig. Samtidigt som jag avskyr styrketräning. Kan man hitta någon tråkigare sysselsättning som man frivilligt utsätter sig för och samtidigt betalar en stor summa pengar för? "Nä!" sa jag. "Jag tycker bättre om att ta ut cykel och glida över asfalten ett par tre mil." Då nappade han direkt och tyckte att jag skulle komma och provköra spinning vid något tillfälle. Gratis. Jag var fast! Inmålad i ett hörn. Samtidigt som jag kände att det kunde vara kul. Och gratis är ju gott.

Väl där så visade grabben runt mig i lokalerna och det visade sig att de - utöver spinning och styrketräning - hade boxningspass, afrikansk dans, relax och spa m.m. Riktigt fina lokaler. Efter rundturen så var det dags för spinning - Patrik hade även han anmält sig till passet så jag kände mig inte ensam. Jag satte mig på cykeln och provtrampade lite - en sprudlande glad dam hälsade oss välkomna och startade entimmaspasset med att uppmana oss att värma upp och lära känna hojjen. Efter dryga 10 minuter bar det av. Och jag tror att jag var övertänd - för under det första fem minuterna tog jag i utav bara h-e och när vi till slut fick sätta oss på sadeln igen - jepp, man skulle stå och cykla - så hyperventilerade jag. Trettio sekunders vila och sedan upp och trampa igen. "Hushåll med krafterna, Magnus, hushåll!" hörde jag en inre röst säga. Och jag löd - jag hade inget annat val. Lugnt och stilla... Tramp, tramp, tramp... Efter ytterligare fem minuter var det vila - och jag reste mig inte mer...

Helt slut... Efter sketna tjugofem minuters biking. Helt slut... Resten av passet ägnade jag mig åt att konditionscykla. Ibland funderade jag på att ställa mig upp och försöka spinna på - men nej...

Det vore kul att fortsätta spinna och se hur (om) man utvecklas, men... Disciplin och motivation... Och så var det dyrt också.

Vi ses - säkerligen på ett fik någonstans.

Februari

Fjärde punkteringen på två månader. Det är definitivt dags för en rotrenovering av mitt cykelbakhjul.

Vi ses.

Glas...

...är bra ha för att dricka kallt gott vatten ur. Glas är bra att ha som fönster så man kan titta på naturen utan att det - kanske - regnar på en. Glasögon är också bra att ha - så att man till exempel kan läsa den där härliga boken.

Glas är inte bra när det ligger på marken. Krossat glas. Tredje punkteringen på två månader. Jag blir så trött.

Vi ses.

GodMorgon

Klockan är 06.39 - det är torsdag. Det är lite för tidigt... Grus i ögonen och faktiskt lite ont öronen. Vad är på gång? Inte ska man få någon hemsk öroninflammation? Det blåser så att fönstren buktas häruppe på femte våningen vid PigCreek. Och det är fortfarande becksvart ute. Men frukosten är inmundigad och morronsnusen inlagd och jag känner att det kommer att bli en bra arbetsdag.

Vi ses.

Tips om städtips

Häromdagen (häromåret) så gick jag omkring och pysslade (städade) lite här hemma. Jag insåg bland annat att det inte direkt var nödvändigt att ha kvar julgrejerna - särskilt då jag var igång med städningen. Så ner med grejerna i jullådan och fram med de vanliga grejerna. Då ser jag att det är en stor stearinfläck på min duk som jag brukar ha på stereobänken. Jag har tidigare noterat att fläcken funnits där och har tidigare försökt ta bort det - men försöken har varit fruktlösa. Nu var det dags igen. Fläcken ska bort! Men hur gör man? In på nätet och googla... "stearinfläck" Resultatet: Dammsugning - bloggen med städtips - där fick jag reda på att om jag med hög värme stryker på stearinet (med ett mellanliggande tygstycke förstås) så skall den försvinna. Sagt och gjort - efter tio sekunder var fläcken borta. Ett riktigt bra tips och en riktigt bra sida!

Vi ses.

Mellandagsrea

Det är snart dax nu. Min gamla gula Marmot-jacka sjunger på sista versen och är på väg in i de sälla skaljackemarkerna. Ja, i varje fall är det nog dax för den att förflytta sig in genom dörren till höger i hallen och hänga upp sig själv i klädkammaren. För om jag känner mig själv rätt (och hamster som man är - jag menar... kan man inte ens slänga en t-shirt så...) så kommer den befinna sig där ett bra tag innan den osynliggörs. Eller kastas. Vi får se vad som händer.

Men än kan vi inte ta steget - min jacka och jag. Först måste en ny fin jacka hittas. Och det är inte lätt har jag märkt. Var hittar man en GoreTex-jacka som håller för regn och rusk, som är fodrad - men inte blytung, en som är snygg som i partysnygg OCH dessutom ska ha en vardagsprägel?

Man vandrar till rean i stan och söker... Och hittar inget. Jag inser (återigen) att jag behöver experthjälp.

Vi ses.