Helt absurt

Jag måste få berätta om när jag idag var på KappAhl. Ett klädesinstitut här i vårt avlånga land som krängevar med min sambo... Ja, just kläder. Inga kläder som en annan skulle springa benen av sig för att inhandla, men ändå - ett klädföretag.

Nåväl, till sak.

Jag var där med min sambo och jag fungerade mestadels som sällskap. Vi hade kommit fram till kassan (som man dessutom måste ta en nummerlapp till) och vi möttes av en otroligt käck expedit. EN OTROLIGT KÄCK EXPEDIT. En sådan som går upp i falsett vid ungefär vartannat ord. "Ja MEN va FIIINA. Och ni har TJUFEM procents RABATT." Wow!!! Hur trevlig får man vara.

Vi handlar klart och går därifrån. Vi tittar lite på varann och utbyter leenden. Sambon stannar upp och kollar några kläder och jag släntrar vidare mot utgången.

OIOIOIOIII!!!

Larmet kickar igång och snabbt kollar jag höger - vänster och inser att det är jag. Jag vänder mig om och... Sträcker upp händerna.

Jag sträcker upp händerna!!!

Hands up!!!

Vad är det jag tror ska hända? Att ett helt jämrans SWAT-team ska komma och sätta handklovar på mig? Snubbar till höger och vänster och upp och ner som snackar i skjortärmen.

Jag sträcker upp händerna!!! Var fasen tror jag att jag är? I Fort Knox och råkat få med mig en guldtacka och jag känner laserpekarna på min bringa. Och vad händer? Jo, den klämkäcka expediten kommer fram med ett leende som skulle splitta huvudet om inte öronen fanns där för att stoppa. "Ja, DU har inget DU. Det måste VARA något som GLÖMTS avmagnetiseras nånANNANSTANS." "Jo, hmm, så är det nog." säger jag.

Inga SWATare. Bara jag som sträcker upp händerna när stöldlarmet går på, En käck expedit och en asgarvande sambo.

allas eder egen H.M.Hellberg

Man kanske skulle...

...börja med att starta sina lektioner med ett par highfajvar och lycka-till-kramar...

Lars Ulrich släntrar fram genom spelargången och är på väg att äntra scenen på Ullevi. Han möts av en knytnäve som han boxar lätt tillbaka. Ni vet som hårda grabbar gör. Knytnäve mot knytnäve. Väl uppe möts han av en kärvänlig kram och sen är det dax för lite tjittjattande... Undrar vem han pratar med? Sin pappa? Manager? Arrangör? Jag vet inte. Men jag kommer att tänka på mitt jobb. Lärare. Tänk om jag - när jag är på gång till lektion - skulle knytnävas lite, kramas och highfajva? Hmmmm... För naturligtvis tjittjattas det. Vanligtvis om... Ja, vad som helst i princip. Frånvaro, närvaro, vab, vad man åt igår, träning idag, snygga skor... You name it. Men inget knytnävande och kramisar.

Och det är precis det Metallica är på gång att göra. Ett gig, ett kneg, ett arbete. Just i det tillfällen och med den insikten så avromantiserades hela metallgrejen för mig. "Fan!" tänkte jag, "De ska ju bara och jobba."

Lars Ulrich går fram till James Hetfield och ger honom en kram - Hetfield ser inte ut att gå in i kramen utan kollar lite runt omkring sig. Ni vet, sådär som folk kan göra när de dansar tryckare, men den ene partnern kollar samtidigt omgivningen efter någon som han/hon hellre vill dansa med. Sen avslutar Ulrich kramen med att klappa Hetfield på magen (maggen) - Hetfield kollar ner på magen och smeker den ömt.

Sen spelas "Call of the Ktulu" upp och bandet glider in på scen.

Och öppnar med "Hit the lights"...

Åh jävlar!!! Metall!!! It´s alive!!!

allas eder egen H.M.Hellberg

They ALL float down here.

Flanerade runt på IKEA idag. Min sambo, son och jag. Lite sorglöst spanade vi in både ditt och datt - plockade lite bland prylarna, gäspade lite - mådde gott helt enkelt. Jag och Olle stannade upp för en liten stund och väntade in Linda. Olle satt i vagnen och spanade och jag... Jag spanade väl också. Ni vet, sådär som man gör när man har tid och ingenstans man borde vara. Jag kollar ner på Olle och han titar på mig och storler. Och då menar jag storler. Han ser stormglad ut. Sen märker jag att han inte kollar på mig, utan på något bakom mig. Jag vänder mig om, först ser jag inte vad han kollar på... Sen hoppar jag till. En meter från mitt ansikte hänger-står-flyter-är en ballong. Fritt i luften. Den bara hänger-står-flyter-hänger där.

Tankarna springer snabbt i famnen på clownen Pennywise i Stephen Kings IT. "They ALL float down here. When you're down here with us, you'll float too!"

Och nu låter jag er fantasi gunga er in i rytmen. Tycker det blev lite kymigt att tänka på.

allas eder egen H.M.Hellberg

Råmangelös

...eller Kosmos-Kaos-Kosmos.



Bra är det i vilket fall som helst.

It´s been a while

Det är semester... Otroligt skönt, efterlängtat och förtjänat. Har inte ens funderat på blogg och bloggande på... Ja... Ett år kanske. Men idag damp det ner ett mail, där någon tackade för en intressant blogg. Vad trevligt och kul att någon gör ett litet avtryck, som gör en glad och som dessutom kickar igång en något. "Man kanske ska köra igång bloggen igen?" är en tanke som spinner in i huvudet.

Sedan går tankarna över till Staind och "It´s been a while" och jag trycker på iTunes och börjar lyssna på In Flames senaste Sounds of a Playground Fading. Hepp! Hur gick det tankeflödet?

allas eder egen H.M.Hellberg