Lilljohan + eagle = sant

Det är snart dags för Vårmustaschen Invitational. Denna eminenta och prestigefyllda tävling där deltagaren inte bara ska utföra härliga golfprestationer - utan även ska odla en vacker mustasch. Den mustasch som är vackrare än Tom Sellecks eller fulare än Alexander Bards har även den chans att vinna fina priser. Jag hoppas verkligen att jag vinner golftävlingen - men rent logiskt så tror jag faktiskt att jag har bäst chans att vinna mustaschtävlingen. Startfältet är lika starkt som förra året - om inte starkare. Greken kommer dock inte. Greken som förra året uttryckte sin vrede över att inte vinna mustaschtävlingen genom att utbrista: "Jag trodde det var en golftävling - inte nån jävla maskerad."

Upphovsmakaren till Vårmustaschen Invitational är Lilljohan - mannen som kommer döpas om till... Ja, helt enkelt till Johan då han fixar en eagle. Alltså två under banans par. Igår vandrade vi på stan och helt plötsligt sa Lilljohan: "Jag fixade en eagle igår." Han sa det på ett så väldigt lugnt sätt så jag trodde det var sant. Att han bidat sin tid för att hitta det perfekta tillfället att levererade nyheten. Sen log han och sa: "Ja... På Nintendo Wii alltså."

Vi ses

Morgon-tv

Inmundigande en härlig frukost i morse bestående av frukostknäcke med ost, blåbärsyoughurt och nyponsoppa. Till efterrätt vankades det kaffe och snus. Toppen.

Under tiden så zappade jag lite fram och åter kring programmen på tv. Först fastnade jag för ett UR-program om en kille som hette Ben Friendly. En engelsktalande snubbe i gul kostym som skulle upp i rätten för att han varit otrevlig mot barn. Han hade sagt saker som typ "Get out of my way, you brat!" och "Go to bed!" I rättegången bestod åklagare och försvar av barn och dessa skulle då tala för eller emot om han varit elak. Sådär på morgonen var det hysteriskt kul.

Sen landade jag på Jay Lenos talkshow. Jag säger bara Lisa Lampanelli - snacka om en ståuppare som säger vad hon tycker. Riktigt rapp i käften. En rolig detalj var att hon censurerade sig själv. Vilket skedde väldigt, väldigt ofta.

Vi ses.

Paus i aktiveringen

Jag sitter med laptopen några decimeter från mitt ansikte. Typ ni vet det där normala avståndet. Kaffekoppen står bredvid... Utanför mitt fönster hör jag ett rejält övvsadrôpp - det hinns knappt med att snöa förrän det är dags att töa. Det var något jag skulle skriva om men det försvann helt och hållet.

Nåväl - det är påsklov.

Vi ses.

Och förresten...

Glad Påsk!

Vi ses.

Jag tycker faktiskt...

...lite synd om Leksand. Jag vet faktiskt inte varför. Antagligen kan mitt "lidande" för Leksand härledas till brorsan. Han är ju Leksing sedan barnsben (den stackarn!) och med det faktum att Leksand har noll poäng efter två matcher i kvalserien så kan det inte vara direkt kul att hålla på dem. Och kanske har det något att göra med att man vill hjälpa upp den som redan ligger ner. Till och med kanske eventuellt möjligen när det gäller ett lag som Leksand.

Jag kände alltså motstridiga känslor efter Brynäs vinst mot Leksand igår. Jag menar... Kvalhelvetet har ju börjat. Och jag känner att det är riktigt skönt att Brynäs har två segrar av två möjliga. Och rent medicinskt sett så är det väldigt härligt - det håller i varje fall min hjärtinfarkt i stången. Men det kan ju vara temporärt. Svettigt värre alltså!

Vi ses.

Och nu då?

Jag tror att flugan som hade bosatt sig mellan mina fönster är död och flugit iväg till de sälla insektsmarkerna. Cause of Death - The Cold.

Igår - söndag - var det vackert väder, solsken och promenad i ett vårvackert Marieberg. Barn lekte och tjoade och det verkade som varje människa hade ett leende på läpparna.

Idag då??? Hur är det nu då? Snöigt och blåsigt. Små ispartiklar gjorde vildsinta kamikazeraider mot ansiktet och gjorde så mycket skada det bara gick när jag cyklade hem nu i morse. Nu tittar jag ut genom fönstret och ser knappt grannhusets tak. Det yrar och blåser alltså rätt rejält.

Vår!!! Kom tillbaka!!! Sparvarna, tranorna vid Hornborgasjön och de små blommorna behöver dig! Jag behöver dig! Vi behöver dig!

Vi ses.

Idag då?

Sitter och sysselsätter mig med lite kvalitativ läsning. Läsflödet störs av ett litet, litet ljud. Ett litet dunk mot rutan. Sedan ett till. Jag vänder mig om och ser årets första fluga - fångad mellan fönstrena i min balkongdörr. Dunk, dunk, dunk...

Vi ses.

Vad skönt!!!

Stod och pratade med en kompis igår. Vi diskuterade ditt och datt. Vi snackade om dåliga knän och innebandyspel. Vi berörde jobbsituationer - både nya och gamla...

När vi sagt "Hej och ha det bra!" och jag gick vidare mot det mål jag först haft för handen så slog det mig. Under hela den tid som vi pratat så stod kompisen och rökte... Och jag tänkte inte ens på det. Tanken om att jag också skulle vilja röka flög inte ens genom hjärnan. En föredetta rökare tycker att det är riktigt skönt.

Vi ses.

Kvalserien 2008

Igår satt jag på tåget hem från Göteborg och funderade. Jag kunde nämligen inte sova på grund av att personen framför mig tydligen bestämt sig för att ideligen stöta till mina ben eller fötter så att sömnstatusen aldrig kunde äntra mitt sinne. Alltså... Ett ypperligt tillfälle att fundera på.


I mitt medvetandeflöde dök då tankar upp kring mitt kära Brynäs IF. Kvalserien. Hmmm... Vad finns det att säga? Nu är vi där. Vi har själva satt oss i situationen och nu får vi göra det bästa av situationen. Vi vinner den naturligtvis.


Vi ses.

The refrigerator

I söndags upptäckte jag alltså att kylskåpet hade lagt av. Den enda tillstymmelse av liv som jag såg i det var att lampan fortfarande fungerade. Min briljanta slutledningsförmåga sade mig då att strömmen alltså fungerar. Och när det är ström med i bilden då avsäger jag mig allt vad trial and error heter. Jag ringer alltså närmaste vitvarureparatöretablissemang och bokar tid. Här kan jag tillägga att jag av någon jädra underlig anledning fått för mig att kylskåp har en garanti på åtta (8) år. En tanke som visade sig helt absurd då jag försynt frågade snubben på stället hur länge garantin gäller på ett kylskåp. "Ett år." svarade han kort. Jag behöver kanske inte berätta att jag inte talade om för honom hur länge jag trodde det var. (Jag fick faktiskt de åtta åren bekräftade då jag senare valsade in på Whirlpools hemsida - men det handlade tydligen om någon reservdelsgaranti - vad det nu kan vara.)

Tiden bokades till klockan ett denna onsdag. Jag berättade för mina kollegor vad jag ämnade göra och drog mig hemåt. Och väntade... Och väntade... Och väntade... Klockan kvart över två behagade snubben komma. Ingen ursäkt - ingenting. Några förklarande ord om vad han trodde att det var för fel - termostaten - och sedan satte han igång. Efter en kvart var han klar och när jag frågade om de skickar fakturan så svarade han: "Fler och fler vill betala på det sättet." Då funderar jag lite grand på att det kanske inte blev så dyrt eftersom många då tydligen betalar kontant och jag kanske har så mycket pengar på mig. Så jag frågar alltså...

The answer: Ettusensjuhundraåttio kronor.

Jädrar! (Även om jag i princip hade så smått räknat med den summan - men det sista som flyr en...)

När han gick kändes det som att i hans "Tack å hej." även sades något annat: "Trodde du att det skulle bli billigt? Glöm det, grabben." Och på hans rygg tyckte jag att det stod Veni, vidi, vici.

I varje fulla fall är i det ändå äntligen väldigt skönt att slippa kylskåp modell balkong.

Vi ses.

Brynäs-Mora 7-2

Spelar grabbarna så som de gjorde ikväll mot Mora i en eventuell framtida kvalserie så är jag inte direkt orolig.

Vi ses.

Salt och vinägerchipsen

Ja? Vart tog de vägen?

Namninsamling.

Vi ses.

Ja...

...det var väl på tiden. Nu när persiennerna är fixade så var det väl dax för något annat. Nu har kylskåpet gått sönder också. Antagligen kompressorn och det vågar inte ens en hängiven anhängare av trial and error sig på.

"Surt!" sa Bill. "Bittert!" sa Bull.

Vi ses.

1408

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Stephen King är en otrolig författare. Hans karaktärbeskrivningar och miljöskildringar i de flesta romanerna tycker jag är riktigt bra - lysande faktiskt - och allt som oftast så gör han mig inte besviken. Undantag finns naturligtvis - Cell till exempel tyckte jag var rätt så kass.

I Kings noveller hinner han dock inte med de djuplodande beskrivningarna med. Jag antar att han istället måste lägga 173 procents vikt vid storyn - takten och tempot får väl aldrig stanna av. Det finns ingen tid till grundliga skildringar om huvudpersonens liv och karaktärsdrag eller noggranna beskrivningar av staden som lever omkring huvudpersonen - dess historia eller liknande. Det får läsaren ta del av mellan raderna...

"1408", som ingår i novellsamlingen Everything´s eventual, var riktigt spännande och riktigt bra uppbyggd. King tappar aldrig tempot utan han driver på och ökar farten hela tiden. Novellen handlar om författaren Mike Enslin som tjänar sitt uppehälle genom att skriva rysliga berättelser om de hemsökta ställen som finns i vår värld (bl.a. Draculas slott i Transylvanien). Upplägget är att hans ska sova en natt på stället som antas vara hemsökt eller på annat sätt känt för rysligheter. Titlarna på böckerna han skriver heter alltid något i stil med Ten most haunted graveyards eller Ten most haunted castles... Mike Enslin håller nu alltså på att skriver en bok om de tio mest hemsökta hotellrummen, där rum 1408 på The Dolphin i New York är det tionde och sista. Fyra skrämseltummar får novellen.

Och nu har jag sett filmen också. 2007 filmatiserades novellen och jag kände att jag direkt måste se den. Med favvosen John Cusack i huvudrollen som Mike Enslin kan den inte vara helt usel. Och det var den inte - den var riktigt bra... På sina ställen riktigt ruggig. Tre tummar - mestadels på grund av att den faktiskt blev lite seg - speciellt i slutet då manusskrivarna verkat vilja fylla i det där tomrummet som finns mellan raderna i novellen.

Vi ses.