Jaha??? Man blir faktiskt äldre!!!

Det börjar gå upp för mig nu. För varje dag som går - för varje steg man tar så blir man faktiskt äldre. Tiden tickar så smått och plötsligt slår det ner som en blixt från klar himmel. Gubbajävel!!! Du är snart fyrtio!!! Inte för att jag direkt bryr mig. Jag trivs otroligt bra med det liv jag lever. Schysst jobb, schyssta vänner och schyssta vanor. (Om jag fortfarande varit rökare hade jag antagligen skrivit: ...och en del schyssta vanor.) Jag menar... Jag tränar (måttligt), jag dricker pilsner (måttligt), jag skrattar och finner det roliga i det mesta. I princip lyckligt lottad. Det är väl en kvinna jag saknar då...

I min mors (oftast fruktlösa) försök att städa ut mig och min bror från föräldrahemmet så dök det i julas upp en kvarleva från det förgångna. I källaren hemma (ja, fortfarande hemma) i Falköping hittade min mor ett par grejer som hon kommer till mig och frågar om hon ska slänga. I hennes händer ser jag ett gäng filmrullar och jag vet direkt vad det är för något. När jag var ung, idealistisk, naiv och gick på gymnasiet så hade jag en del drömmar och idéer. (Det bästa med drömmar och idéer är att man kan förändra dem.) Ett tag ville jag bli volontär i ett u-land och hjälpa människor i nöd, en annan gång var det fotbollsproffs på agendan - men blyfoten stoppade mig (Eller vänta... var inte det när jag var tio?). När jag gick gymnasiet ville jag ett tag bli journalist. Jag jobbade som frilansare på Skaraborgs Läns Allehanda och fick olika "knäck" såsom hästpremieringar, konstutställningar och bevakning av loppmarknader. Jag!!! Konstkritiker. Hmmm. Fördelen var väl att jag lärde mig något. Nu vet jag att en hästpremiering är en kontroll av hingstar som ska gå till avel (tror jag...), allt för att förbättra kvaliteten bland våra kusar i vårt avlånga land.

Nåväl... Frilansande journalist var det. I alla fall så gjorde jag ett litet knäck här och där och ett intresse för fotografering föddes. Min morbror Lars sålde sin systemkamera till mig för ett väldigt bra (eller var det billigt?) pris och jag började fotografera vid alla möjliga situationer. Filmen fick vi gratis på tidningen och till slut hade man en massa rullar som skulle framkallas. Alla blev det inte. Men de sparades - eller rättare sagt - glömdes bort. Och det var denna frukt min dyra moder nu stod och frågade mig om hon skulle slänga. Dessa rullar, med prydlig markering om vad det var för tillfälle de blev tagna på. Tjugo år gamla. Och markeringarna - eller rättare sagt - berättelserna som var prydligt skrivna på burkarna - "Förfest 1987 - hemma". Det var som att fara i en tidsmaskin tillbaka till "back then". Man var tillbaka till gillestugan, där U2 och The Joshua Tree spelades för grannarna och man gjorde sig redo att dra till Tropical.

Jag chansade och gick till Expert och framkallade en film, resultatet blev lite kornigt, men det blev i stora drag över förväntan bra.



Fattar ni nu? Året var 1986 och grabbarna hänger hemma hos Jacob. Cona, Ström och jag poserar framför kameran. Cona och Ström lite smått coola och kameraägaren smått... Ja, smått obekväm med att fotograferas och sitter antagligen inne med den vetskap att han kan sortera bort vissa kort. Och förresten... Har han hört talas om hårprodukter?

Vi ses.

The Smashing Pumpkins är tillbaka!

Det firar vi med texten från en av deras bästa låtar.

"Zero"

My reflection, dirty mirror
There's no connection to myself
I'm your lover, I'm your zero
I'm the face in your dreams of glass
So save your prayers
For when we're really gonna need'em
Throw out your cares and fly
Wanna go for a ride?

She's the one for me
She's all I really need
Cause she's the one for me
Emptiness is loneliness, and loneliness is cleanliness
And cleanliness is godliness, and god is empty just like me
Intoxicated with the madness, I'm in love with my sadness
Bullshit fakers, enchanted kingdoms
The fashion victims chew their charcoal teeth
I never let on, that I was on a sinking ship
I never let on that I was down
You blame yourself, for what you can't ignore
You blame yourself for wanting more
She's the one for me
She's all I really need
She's the one for me
She's my one and only

Från det eminenta dubbelalbumet Mellon Collie And The Infinite Sadness anno 1995.

Och en musikvideo... Enjoy!!!

Kortspelets ädla konst...

...och dess kringaktiviteter. Att spela kort är ju något som vi egentligen inte har gjort föralltid, men ett bra tag har vi hållit på. Kortspelet kom från Kina via muslimerna till Europa på 1300-talet och blev ganska snabbt svartlistat hos prästerskapet. Det var en synd menade de. På 1800-talet kom kåbåjsarna i USA på en ny variant av kortspelande. Pokern föddes.

Och det är det som en annan har pysslat med i helgen. Jag har spelat Texas Hold'em och jädrar vad kul det varit. Min gode vän Björn drog för fyra år sedan igång en årlig turnering, där han samlade ihop vänner och bekanta för att mötas i detta kortspel. En turnering som vuxit i både kvantitet och kvalitet. I år var vi 24 deltagare som tampades om det åtråvärda priset - ÄRAN - The Glory. Lokalen för årets turnering var Restaurang K6 i Karlstad och vilken härlig ställe att spela kort på det blev. Baren var öppen hela tiden - så en pilsner fanns alltid inom räckhåll. Mumma... På gott och ont. Flera deltagare tyckte var helt underbart. En av deltagarna (du vet vem du är) gick vid ett tillfälle All-In och upptäckte snart att han inte hade några kort att visa upp. Lite för mycket pilsner kanske - hade den killen "bara" druckit 10 öl så hade han nog vunnit hela tävlingen.

Till och med denna bloggs skribent hade en bra kortkväll. Jag blev inte sist - den plats INGEN vill hamna på. Jag hamnade till och med på den övre halvan. I det stora hela smått nöjd. Att jag blev utkastad av Bäckis får jag väl komma över vad det lider. Nästa år vinner jag. Den som kom sist i år var fjolårets vinnare - otroligt oberäkneligt spel.

Som sagt var: En otroligt rolig helg - polare från olika delar av Sverige (läs: Stockholm) hade mött upp. Det bästa bordet - bord tre - hade roligast och skrattet låg hela tiden nära till hands... Och spydigheterna...

Längtar redan till nästa år. Den jag saknade var dock Greken - men han har det nog gott där han är - Thailand och Cambodia.

Vart hän är världen på väg?

Satt häromdagen framför teven och ägnade mig åt lite högkvalitativ zappning. Jag hade verkligen kommit in i en zappningszon för det gick fort som sjutton. Jag tror att jag hängde med i fyra kvasikulturella program samtidigt och däribland tv3:s "Du är vad du äter". Jag brukar normalt inte se detta program då jag helt enkelt inte är intresserad, men då jag ändå var inne i denna underbara zappningszon så hängde jag med. Och plötsligt kommer reklamen...

Mitt upp i alla uppmaningar om att "du måste sköta dina matvanor" och "du måste motionera" så kommer budskapet som gör mig direkt förbannad... Nåja, otroligt överraskad. Nä, förresten... Förbannad. OK/Q8:s reklam om hur mycket j-vla skit man kan köpa på deras bensinstation - korv, bullar, baguetter, godis - you name it. Snacka om dubbelmoral. Ena stunden så får vi träffa en människa som med blod, svett och tårar försöker gå ner i vikt, förändra sin livstil och dessutom sänder ut ett budskap till omvärlden (jag tror att de vill de i varje fall). I nästa stund möter vi en snubbe i en bil som råfrossar i sig dynga från en bensinmack. Undrar om de har en etisk nämnd på TV3 - om det är någon snubbe som försynt vinkar och säger att det kanske inte är så bra att vi gör reklam för frosseri under ett viktprogram? "Etik-vadå???" säger säkert bossarna och skrattar hela vägen till banken.

Jag tycker personligen att dessa viktprogram är ren smörja, men det finns kanske människor som ser programmet och tar till sig det som sägs på ett bra sätt. "Hupp, nu måste vi planera in, vad tycker ni om ett reklaminslag som verkligen spottar tittarna i ansiktet." As!!!

Annat är det med sport. Sport är härligt. Satt och lipade lite åt Maria Pietilä Holmners silverbragd i damernas storslalom häromdan.
Tjejen var så ärligt glad... Hon verkade inte fatta vad som hänt, förutom hennes ögon - hennes ögon lyste bara av glädje och lycka. Helt underbart.

Men det finns skit i sporten också. Dopning, korruption och annat fusk. I mitt sökande efter underbara sporthändelser var jag helt enkelt tvungen att kolla in Henrik Zetterbergs målpass i Detroits vinstmatch mot Dallas. Ooh, vad underbart. Sedan kommer skiten. En gammal basketsnubbe i USA - Tim Hardaway tror jag han hette - talar i en intervju ut om en basketkollega som klivit ut ur garderoben och den här snubben Hardaway berättar vitt och brett om vad han tycker om det och hur han hatar homosexuella och hur de borde låsas in i ett skåp. Jisses!!!

Man börjar så smått förlora tron på människan.

When I was a very liten pojke...

...så älskade jag B.Wahlströms ungdomsböcker och då speciellt Bengt Linders alster om Stockholmsgrabbarna Dante och Tvärsans äventyr. Dessa två ungdomar råkar hela tiden ut för olika deckargåtor, som Bengt Linder lade fram med en stor portion humor. När jag låg och läste dessa böcker förekom det ofta att morsan stack in huvudet i pojkrummet och frågade vad som var så roligt. Jaha!!! Hur förklarar man det för en kvinna som är "gammal"... (Om fem år är jag lika gammal som hon var då, men jag ÄR inte bitter.) "Det är, typ, den här boken... Den... Äh, glöm det! Stäng dörrn!"

Jag brukar plocka fram böckerna om Dante lite då och då. Man får en chans att koppla av lite grand och även en möjlighet att sätta sig i en tidsmaskin och uppleva ett tidigt 80-tal. Lite Dante, lite Tvärsan och Mike Oldfield på bandaren. Goda tider. (Det är det i och för sig nu också - fast inte på samma sätt.)

Dante och Tvärsan kommer hem till Dante efter en hård dag i skolan och får då se Dantes mor och far (eller gubbe och gumma som de kallas i böckerna) i ett stort gräl. Tvärsans ger sig in i grälet med stor frenesi för att rädda Dantes gumma och det är då repliken kommer.

- Vi håller på att repetera en ny pjäs, och det borde du ha kunnat räkna ut. sa Dantes morsa.
- Måhända det, Madame, sa Tvärsan, men om man inte missföstår saker och ting ibland, så får man ju inget roligt.

Underbart!!!

Att möta briljans.

In the dark, in my mind. That´s not enough. I want to get there. I want to see it. In the world, with my eyes. What if I - what if I died and couldn´t find the way, the place? Most people can´t find it, they don´t even know it´s there, only some of us have the power. But it´s hard, because you have to give the power up to get there... No more words. No more names. It is too hard to do in the mind. And when you - die, your mind - dies. I want to know I can come back. I want to be there. On the side of life. I want to live, to be safe.

Ursula Le Guin, The Farthest Shore, 1974

Varje dag, vid nästan varje tillfälle så möter man briljans. Människor som skrivit böcker, låtar, verser, dikter, strofer... Till och med små, små ord som bara vibrerar av briljans och styrka och uppmanar en till att fundera - att tänka efter en liten stund. Små, små ord som blir satta i ett sammanhang och formligen blåser omkull en. Som i filmen Donnie Darko där ordet Cellar Door får en otrolig kraft... I filmen berättas det dessutom att en lingvistiker skall ha forskat fram att det är ett av världens vackraste ord. I det fallet röstar jag dock på aftonrodnad - ett ord som - enligt utsago - är förknippat med uppfyllda förhoppningar kring kärlek och stor lycka. Som lekman tycker jag "bara" att ordet är vackert...


När jag gick på högstadiet så roade jag mig med att översätta låttitlar och låttexter. Musiken hade tagit ett riktigt fast grepp om mig och jag ansåg att det var det viktigaste som fanns. (Vilket i och för sig är relativt sant.) Översättandet var speciellt viktigt under mattetimmarna. King Edward, vår mattelärare, var uppgivet trött på mig. Men vilken värld man stötte på. Inte direkt den briljans som till exempel Le Guins text här ovan, men ändå. Smaka på "Can you tell me where my country lies? said the unifaun to his true love´s eyes." Genesis at their prime. Inte världens bästa textrad, men ändå... Genesis öppnade en härlig, ljuvlig dörr för mig - låten skrevs 1973 och tio år sedan satt en finnig Magnus och diggade samtidigt som han läste Tolkiens böcker. Genesis är förevigt förknippat med all den fantasy man var insnöad i på den tiden.

Nu är man "lite" äldre och varje dag stöter man (förhoppningsvis) på texter och tankar som darrar av energi och kraft och får en att jubla av lycka. Man säger att man inte ska inte döma boken efter dess omslag, men jag tycker faktiskt att man ibland kan göra det. Boktiteln Darkness, take my hand fångade direkt mitt intresse. En bok med en sådan kraftfull titel kan inte vara dålig. Att den är skriven av Dennis Lehane gör ju inte saken sämre. Eller Stanley Kubricks film Eyes Wide Shut - vilken titel!!! Genialiskt! Eller In Flames senaste skiva Come Clarity - även där en underbar titel! Låtarna på skivan är inte heller dålig - en riktigt bra platta.

And he still gives his love, he just gives it away
The love he recieves is the love that is saved
And sometimes is seen a strange spot in the sky
A human being that was given to fly

Pearl Jam, Given to Fly, 1997

"Every living creature on this earth dies alone"
Donnie Darko, 2001

Har du tips och tankar - dela gärna med dig!