Nå... Teaterdags i Stockholm. Boende på Långholmen. Det gamla fängelset som nu är omgjort till vandrarhem. Tänk om dessa väggar kunde tala. Och förresten... Tydligen gjorde det. För en i sällskapet hade påhälsning på natten. Steg hördes och kedjor rasslade. Hur häftigt som helst. "En jädra ljudslinga!" menade hon som hade fått påhälsningen. "Inte då!" menade vi andra. Jag själv kände en viss besvikelse över att man inte fått en påhälsning. Jaja, tuff i efterhand kan man ju vara.

Don Juan i Soho var målet för vår resa. En pjäs där Björn Kjellman spelar DJ - en kvinnoälskande rikemansunge. När en kvinna är avklarad ger han sig snabbt på nästa. Där jakten i sig är häftigare än målet. En ganska OK pjäs. Kvällens överraskning var när Björn Kjellmans DJ står helt naken med ryggen mot oss. Man hann att tänka att han snart skulle gå av scen. Då vänder han sig om. Där står han - barfota över hela kroppen - i kanske trettio sekunder. Björn Kjellman... Pelle Svanslös!

I övrigt var Stockholm jädrigt kallt. En annan hade bara mäktat med att ta på sig sin golfjacka och glömt den tjocka tröjan. Brrrr.
Vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar