Att möta hösten utan en tillstymmelse av regn är helt fantastiskt. Linda upptäckte att hon hade lite halvgammalt bröd och föreslog att vi skulle vandra ner till Mariebergsviken och mata änderna. När vi möter dem - änderna - så är de bara fyra stycken. När vi lämnar strandkanten så har cirka femton stycken slutit upp. Vad man smått observerade var att en av änderna (en hona) var lite utanför. Inte alls på topp och sugen på brödbitar. Underligt. Hennes kompisar flög omkring och jagade brödbitar. Hon - å andra sidan - paddlade slött omkring. Efter en stunds analyserande kom vi fram till att hon förhoppningsvis var mätt.
Men vilken höstdag!
Vi promenerar in i Mariebergsskogen och möter temalekträdgårdarna -
speciellt kul var musikträdgården där man får pröva på klockspel, trianglar och "konferens". "Konferens" är ett pratrör som sträcker sig från ena änden av lekträdgården till den andra. Under vår utforskningsräd i lekparken så insåg vi dock inte detta. En vandring in på nätet rätade dock ut frågetecknet. Trianglarna gav oss en minnesblänk från mellanstadietiden. Linda menade att triangeln var det tråkigaste instrumentet som man kunde välja från instrumentlådan. Jag röstade däremot på träblocken. Men tänk att få vara barn igen - om bara för en liten stund - och få "laja" där hur mycket man vill - utan att folk börjar höja på ögonbrynen alltså. Mest fascinerad blev man av den hypnotiska snurran - urhäftig.Och vilken höstdag!
Ett besök på Naturum och en tidig lunch - hur mysigt som helst. Och sedan en vandring till fågeltornet och njuta av vädret och utsikten. Den klara luften och den härliga doften och det underbara sällskapet.
Vi hann till och med att avsluta dagen på Värmlands Museum och utställning om Alfons Åberg. Jädrar vilka coola leksaker han har. Dessutom måste jag tillägga att Alfons pappa alltid har sett så snäll ut. Sympatisk.Vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar